Kyrkogården som social mötesplats

Kyrkogården är inte vilken arbetsplats som helst. För många ungdomar har sommarjobbet på kyrkogården varit den första arbetsplatsen och som gett mersmak för många. Arbete utomhus i vackra miljöer och att kunna uppleva årstiders variationer har tilltalat många. Allt detta bevittnas av det faktum att det har uppstått en livslång relation för många med både anställningen och pensioneringen hos samma arbetsgivare.

Som en social mötesplats är kyrkogården i princip som det alltid har varit. Utöver de ordinarie arbetsuppgifter är det möten med de sörjande anhöriga som kräver stor empatisk förmåga och medkänsla att kunna lyssna och hjälpa i det sorgearbete som de går igenom. Det är inte alltid lätt att känna av i vilken fas personen i fråga befinner sig i sin sorgbearbetning, utan detta bygger på erfarenheter som man tar till sig och lär av allteftersom.

De spontana mötena på kyrkogården mellan personal och de anhöriga handlar oftast om sorg och saknad. Det är på kyrkogården dessa möten och samtalen sker. Sådana stunder är en påminnelse om hur viktigt kyrkogårdspersonalens arbete är, att man för stunden avbryter den pågående aktiviteten och ger tid för den sörjande till att bara lyssna och prata. På stan och på allmänna platser sker inte dessa möten och samtal med vänner och bekanta lika naturligt som just med personalen på en kyrkogård.

Bekanta och vänner kan känna sig obekväma inför situationen och till och med vill undvika att mötas för man vet inte vad man ska säga och att det känns för jobbigt. Känt faktum är att kyrkogårdspersonalen är den yrkesgrupp i församlingar som har den längsta och mest långvariga kontakten med anhöriga. Församlingarnas kyrkliga representanter, präster och diakoner träffar anhöriga huvudsakligen före och i samband med begravningen, medan kontakterna efteråt är mer sporadiska och ibland kan helt utebli. Mina egna möten och samtal med kyrkans representanter efter mina föräldrars bortgång och begravning uteblev helt, men inte möten och samtalen med kyrkogårdspersonalen.

Vi som har varit – och fortvarande är – aktiva inom begravningsverksamheten har kanske blivit nästan beroende av kyrkogårdar. Deltagandet på de årliga kyrkogårdkonferenser inom landet och på de nordiska som har hållits har gett en insikt om vilken viktig plats en kyrkogård är som en social mötesplats. Tänk bara på utvecklandet av fenomenet kyrkogårdsteater. Den kanske längsta traditionen finns i Kalmar med 15-16 år och städer som Borås, Jönköping, Lund, Malmö och Huskvarna följer efter. För några år sedan under Gotlands kyrkvecka hade man till och med ett seminarium om kyrkogårdsteater vilket lyfter upp detta som ett viktigt kulturellt och socialt inslag.

Dessa evenemang kräver mycket förberedelser och genomförs av elever från skolornas estetiska linjer eller teatergrupper. Dessa teaterföreställningar som lyfter fram historiska händelser, ortens historia och personer är mycket populära och uppskattade. Utvecklandet av kyrkogårdar som den sociala mötesplatsen genom kyrkogårdsteatern är obefintligt i norra delen av landet och man får kasta avundsjuka blickar mot den södra landsdelen.

Kyrkogårdsvandringar har hållits långt innan kyrkogårdsteatern och arrangeras i stor omfattning och de fyller en viktig funktion som den sociala mötesplatsen och dessutom, när det finns hängivna guider som äger en äkta berättarkonst och kan ortens historia, blir det också en typ av social mötesplats. Dessa kyrkogårdsteatrar- och vandringar är populära och lockar ofta så många besökare att det måste arrangeras flera föreställningar och vandringar.

Talkoo på kyrkogården i Oulunsalo. Bild: Petri Salomaa, kyrkoherde

Det är intressant att även jämföra Sverige och Finland och hur olika man är i vissa områden. Det finska ordet – “talkoo” – finns inte i svenska ordboken. För att på svenska uttala ordet fonetiskt rätt så skriver jag här “TALKÅÅ” och detta betyder gemensam grannhjälp.

Hur hänger detta ihop med kyrkogården och den sociala mötesplatsen? Jo, i Finland har talkoo på kyrkogårdarna en nära hundraårig tradition och det går ut på att frivilliga samlar ihop sig med krattor och skottkärror för att vårstäda och göra små reparationer av inventarier på kyrkogården. Församlingar annonserar om talkooaktiviteten på sina hemsidor. Kyrkogårdens gräsytor och grusgångar krattas och städar man en hel dag bjuder församlingen på både lunch och fika och vid eftermiddagspasset kaffe med fikabröd.

Under senare årtiondet har denna talkooform kompletterats genom att ge en ersättning för det utförda arbetet. Detta gäller enligt uppgifter jag fått av kyrkogårdschefen i Uleåborg, skolungdomar och för närvarande 10 idrottsföreningars juniorverksamhet och flera står i kö. Ersättning utgår med cirka 1000 euro, totalt, och är ett välkommet bidrag till föreningar och skolklasser. Varje förening har en kontaktperson som tillsammans med församlingen går igenom rutinerna som redan är väletablerad och fungerar riktigt bra. Dessa arbeten är mycket värdefulla för församlingar för annars är det svårt att hinna bli klar med vårstädning före den andra söndagen i maj, då firas nämligen Mors dag.

Socialt och ekonomiskt tror jag att det vore ett lyckokast för många förvaltningar med dessa aktiviteter tillsammans med ungdomar och pensionärer att skapa nya sociala mötesplatser och göra vårfint på kyrkogårdarna och dessutom kunna erbjuda ungdomar en fin kontakt till kyrkogårdsmiljön. Ett stort plus är också att allt arbete görs med kratta, lövblåsar i detta arbete är ett icke-redskap, dock kan en liten vindpust ibland ge lite extra fart till löven.

Tilläggas bör att enligt uppgiften har kyrkoherden aktivt arbetat för att bevara denna tradition.

Reino Raitala, Landskapsingenjör, RR Landskap