I slutet av maj är det 47 grader varmt när vi åker runt med guiden till Dubais och Abu-Dhabis parkanläggningar. Faktiskt är det sista dagarna som Miracle Gardens håller öppet för säsongen. Det går nämligen åt 750000 liter vatten varje dag för att hålla 45 miljoner sommarblommor vid liv. Det är gigantiska mängder annueller som i 45 olika sorter och färger kombineras till olika skulpturer och attraktioner i en färgsprakande park.
Men just denna dagen i slutet av säsongen är det tur att vi kan åka runt med en elbil för det är faktiskt alldeles för varmt att gå runt i den stora parken. Mycket arbete måste det vara för alla parkarbetarna men dom är vana vid värmen och kämpar på med sitt.Utanför kungliga palatset är det grönt och fint hela året om. Precis som utanför lyxhotellen och längs paradgatorna. Men även om man vattnar och vattnar så måste det väl ändå uppstå stora växtproblem när det är 55 grader varmt i juli månad.
-Jovisst, svarar guiden, men här byter man till och med ut färdiggräset varannan månad under högsommaren och var fjärde månad under resten av året. Det gröna är alltså riktigt dyrt i drift och underhåll men också högsta status i det varma klimatet. Skötselstandarden är extremt hög och det är inget fel vare sig på yrkeskunskapen eller arbetsviljan. Park- och gatuarbetarna kan sitt jobb och gör det bra.
Men dom som sköter alla dessa gator och parker, hur ser deras villkor ut ? Alla är s k expats d v s utländsk arbetskraft från t ex Pakistan, Indien, Bangladesh och Indonesien. Minimilönen är dryga 800 dirhamn i månaden motsvarande cirka 2000 skr, för 6 dagar i veckan med 8-12 timmar om dagen. 1 dag fritt i veckan och 29 dagar ledigt betald semester, en tid som alla åker till sitt hemland. Den arbetsfria dagen i veckan är det många som arbetar ändå och får lagt till sin årliga semester. Det är ju den enda tiden på året dom kan vara med sin familj därhemma. Nästan ingen har familjen med sig. Det är för dyrt.
Hur bor dom då? I arbetsgivarnas bostadskaserner, 6 till 8 personer i ett rum. Kost och logi ingår i lönen, precis som en flygresa hem om året. Man kan inte byta arbete hur som helst, för arbetsgivaren tar hand om passet och är skyldig att se till att man kommer hem igen om jobbet upphör. Varje morgon åker alla med arbetsgivarens buss till jobbet och tillbaka till kasernen på kvällen.
Alla arbetsbussar är vita och omärkta. Bostadskasernerna är inget man gärna visar för turisterna så det är lite krångligt för oss att få guiderna med på att åka dit och titta. Men med lite övertalning går det bra. Fast vi får inte stanna och gå av i området utan kör sakta förbi. Här skulle man inte vilja bo. Det är en stor stadsdel där alla arbetsgivare har sina billigarbetare. En del vita bussar utanför men knappt några människor som rör sig i området. Dom flesta är ju på jobbet. Mest hela tiden när dom inte äter och sover. Det är ett tufft arbetsliv med små belöningar och mycket arbete.
Men såna villkor har vi ju inte hemma i Sverige, tänker jag. Tänker du också så ? Fast idag är det inte en självklarhet med schyssta arbetsvillkor i utemiljöbranschen. Inte alls. Arbetsolyckorna ökar bland inhyrd arbetskraft. Underentreprenörers underentreprenörer som i sin tur hittar någon som är arbetsvillig och billig. De långa kedjorna i bygg- och driftentreprenader gör det svårt att överblicka sociala och etiska villkor och inte minst efterlevnaden av dom uppsatta reglerna.
Det är lätt att allt ser bra ut på pappret men i verkligheten kan det vara helt annorlunda. Jag som ofta är upphandlingskonsult åt kommuner och fastighetsbolag, vill gärna skärpa kvalificeringskraven i entreprenaderna så att det krävs olika yrkes- och förarbevis och att dessa krav ska gälla även för underentreprenörer. Det hjälper en del. Yrkesbevis är en bra grund och lätt att kontrollera för beställaren.
Ett annat krav som ligger mig varmt om hjärtat är ID06, d v s att alla som arbetar i entreprenaden ska ha fotolegitimation på sig hela tiden. Så vi vet vem som arbetar i uppdraget. Hjälper också en del. Men det finns mycket mer att göra för att förbättra arbetsvillkoren för dom sliter hårt med våra utemiljöer och som inte alltid får vare sig en bra lön eller schyssta villkor, oavsett om det är utomlands eller här hemma. Arbetaren är värd sin lön och värd att behandlas som en uppskattad medmänniska.
Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB
