Vilda blommor, vilda barn och vilda mängder frukt

Tre trender i gestaltning av offentliga miljöer

Mycket blommor till glädje för både människor och insekter är trenden just nu, men också att fylla parkerna med ätbara växter och att skapa riktigt spännande lekmiljöer för barn. Här tittar vi närmare på hur naturalistiska perennplanteringar kan användas för att skapa insektshabitat, vad lekotoper är och skogsträdgårdarnas intåg i parker.

Skapa insektshabitat

Planteringar för biologisk mångfald är på uppsving och alla vill hitta de där lösningarna som gör att människor hänfört tappar andan snarare än lämnar en felanmälan på bristande gräsklippning. Några som bland mycket annat arbetar med att anlägga storskaliga insektshabitat är Klinta trädgård i Skåne. De satsar på det där extra färgspraket av blomsterprakt, med både inhemska torrängsväxter och stäpp- och prärieväxter som planteras i minst 20 cm strid sand. Eller mer exakt anläggs det i 0-8 rörgravsgrus, med väldigt liten nollfraktion och rundade sandkorn utan vassa kanter. För det är faktiskt lite petigt, när både insekter och växter ska trivas.

Att föra in strukturer som försvunnit ur landskapet är ett sätt att öka mängden möjliga boplatser för insekter. Här en nyanlagd kallmur som ger både blomsterprakt och boplatser åt många små kryp. Klinta trädgård, Skåne

Två år i rad har Klinta trädgård ordnat kursen Skapa insektshabitat med biologen Mikael Sörensson. Han menar att insekter känner doften av stora planteringar med blommor på många kilometers avstånd och att inhemska växter är ett måste för att ge viktigt pollen till värdspecifika insektsarter. Det är nämligen pollen som larverna till våra vilda biarter äter – nektar är bara bensin. Peter Korn på Klinta trädgård menar att i en urban miljö är det minst lika viktigt att ta hänsyn till människors preferenser och där spelar de exotiska växterna en viktig roll med sin ofta senare blomning. Han använder gärna vildarter, men inte uteslutande svenska sådana.

Fler av Peters tips för att vinna människor hjärtan, är att ju mer centralt placerad planteringen är, desto mer inramad och åtstramad behöver den vara, med tydliga kanter och former som uppfattas som planerade. Om det ändå finns risk att den kommer att uppfattas som lite för vild eller ovårdad – kasta in några pioner som gör att den känns igen som en rabatt. 

Det kan vara en utmaning att förmedla ett naturalistiskt uttryck i en planteringsplan. Då kan en matris, eller mönsterrapport, användas för att skapa en variation som uppfattas som ett naturligt förekommande växtsamhälle. Rapporten roteras över planteringsytan för variation.

För att det ska kännas hemtamt också för insekterna föreslår Mikael Sörensson att utnyttja befintliga läplanteringar för att få en skogsbrynseffekt intill blomsterhavet. Samspelet mellan skogsbryn och äng är viktigt för insekter som omväxlande hämtar pollen på äng och i blommande träd. I läplanteringen kan det också finnas stockar och mulmträd till arter som lägger sina ägg i död ved. Ett annat viktigt tips är att behålla de första två metrarna närmast läplanteringen oklippt, så att det finns en kantzon för insekterna att uppehålla sig i. Alla typer av övergångar och kantzoner är livsviktiga för många insekter, betonar han, och ju fler desto bättre.

Biologen Mikael Sörensson visar på mångfalden av insekter som trivs i ett landskap där omgivande skog ger lä till en sandig äng korsad av en trampad stig. Den här miljön är helt beroende av kontinuerlig störning för att inte växa igen.

När det gäller att vårda befintliga sandmarker med fantastisk ängsflora är Mikaels supertips beachvolleyboll, mountainbike och stridsvagnar. Att sanden hålls öppen fläckvis är nämligen helt avgörande för att det ska finnas sandiga kantzoner där sandlevande insekter som sandbin kan lägga sina ägg. Det är viktigare att jorden störs regelbundet än att insekterna inte störs. De är förvånansvärt tåliga. Så det finns allt hopp om att också kunna skapa sandiga planteringar som kan användas aktivt av människor, för det är människor och djur som bidrar med den för insekter viktigaste strukturen i landskapet, menar Mikael. ”Jag kallar det för en struktur, men andra hade nog kallat det för en stig,” fortsätter han. Stigen har nämligen precis lagom hård, trampad jord eller sand i kanterna för att vara perfekt till äggläggning. Att hårdgöra stigar, leder och körvägar är det sämsta för insekter, men också att lägga på flis på en annars torr och fin jordstig. Försök att hitta en balans mellan tillgänglighetsanpassade stigar och andra, mindre stigar som får vara orörda, är Mikaels tips.

Våra vilda växtsamhällen på sandmark ger mycket inspiration till anlagda perennplanteringar. Här Jasione montana, Echium vulgare, Rumex acetosella och Sedum acre i Kaninlandet, Torna-Hällestad, Skåne, där marken hållits öppen med hjälp av grävmaskiner.

I Vellinge har Klinta trädgård anlagt 14000 kvadratmeter frösådd bullervall, med en blandning av både inhemska och exotiska vildarter som gillas av insekter.

Det fungerar utmärkt att exempelvis kombinera en sandlåda för barn med boplatser för bin. Men skippa lådan, menar Mikael, och låt istället sanden mjukt övergå i blommor och gräs. Vildbin är fredliga för att de inte har någon kupa att försvara, så de utgör inget hot mot lekande barn.

Lekotoper – där djur, natur och barn trivs

Den här idén om att kombinera lekytor för barn med ekologiska värden är en annan trend, både när det gäller att gestalta nya lekplatser men också när befintlig naturmark ska utvecklas. I projektet ”Naturbaserade leklandskap för barn och unga” samarbetar SLU, Örebro kommun och Urbio landskapsarkitektkontor för att utveckla lekmiljöer som kombinerar lekvärden och naturvärden. Fråga vilket barn som helst: Det är kul att leka i skogen och att plaska i en bäck. Hur och varför, vill forskarna ta reda på, så att det ska gå att integrera den rika mångfalden av skog och bäckar även in i stadens begränsade ytor. Läplanteringar kan användas för klättring, kojor och leksnår och dagvattensystem kan utnyttjas till att skapa vattenlandskap med plaskbäckar och dammar.

När nya lekytor ska planeras föreslår Urbio, kanske lite skämtsamt, att det kunde finnas beställningskataloger för att skapa lekotoper, där element som insektsängar, leksnår och plaskbäckar presenterades i samma format som gungor, rutschkanor och klätterställningar. Förankring för en insektsäng: Mager jordmån.

Ett perfekt exempel på en lekotop: gammalt stenbrott nära en förskola som gör utflykter till backarna varje vecka. Hardeberga, Skåne.

Där barnen har lekt i det gamla stenbrottet är sanden helt full av bohål för flera olika arter av sandbin. Bina gynnas av barnens aktiviteter och barnen kan både springa upp och ner i backarna och samtidigt få lära sig om gyllensandbin. Hardeberga, Skåne

Skogsträdgården som park Även skogsträdgården är ett exempel på en miljö som kan beskrivas som en lekotop. Tanken med en skogsträdgård är att ha flerskiktade planteringar där både träden, buskarna och örtskiktet ger skörd. Ofta med en blandning av både vanliga och lite mer ovanliga växter. Philipp Weiss, en av de tongivande gestaltarna inom skogsträdgård i Sverige, beskriver det som en miljö som hyser en stor biologisk mångfald och samtidigt bjuder på smakupplevelser utöver det vanliga. Skogsträdgårdens täta planteringar kan också bli en riktig kolsänka, menar Philipp, jämfört med andra vanliga buskplanteringar eller öppna gräsytor i parker. Rätt utformade blir de också lättskötta, då varje nisch av rotdjup, solinstrålning och utrymme fylls med växter så att ogräs har svårt att få fäste.

I skogsträdgårdarnas solfickor finns ofta frukt att skörda som känns igen från varmare länder och därför kan kännas extra välkomnande för alla med barndomsminnen från andra länders fruktlundar. Kvitten, Peter Linders arboretum, Skåne

Flera kommuner har anlitat Philipp Weiss för att utveckla skogsträdgårdar både i befintliga och nyanlagda parker, bland annat till Eklunden i Örebro och den kommande Kunskapsparken i Lund. Hans erfarenhet är att det finns en viss rädsla mot att använda nötträd i lekmiljöer för barn, men annars upplever han att skogsträdgården tas emot positivt som en del av parkmiljön.

Öar av frukt- och nötträd är ett annat sätt att enkelt berika en park med mycket att skörda. I nyanlagda Nobelparken i Lund finns ett tiotal öar med ätbara träd och buskar, i en annars öppen park med fokus på lek och aktivitet.

En anläggningsmetod som ibland används i skogsträdgårdar är att bygga en så kallad hugelkultur, som är ett sätt att göra en större variant av kompostlimpa, där stormfällda eller gallrade träd och grenar läggs i botten av en planteringsbädd. Det är en metod som används både i skogsträdgårdar och för grönsaksodling, men har också använts i landskapsskala av Arlington Garden i Pasadena. På så sätt kan exempelvis näringen som amträd har använt upp under etableringsfasen återföras till planteringarna.

Nyplanterad hugelkultur med fruktträd och buskar kring ett odlingsområde i Lund, där slyskog och gallrade träd från omgivningarna lagts i botten. Lunds kommun.

Hugelkulturer kan göras på olika sätt, men grunden är att lägga vedartat material i botten, för att skapa ett lager som håller vatten och näring under lång tid. Principskiss vid anläggning, Lunds kommun.

Att mångfald trendar, som motvikt till många år av ensartade planteringar, syns alltså både i perennplanteringar, lekmiljöer och parker. Det verkar helt enkelt som att landskapsplaneringen har vänt blickarna mot en försvinnande natur och upptäckt att det finns värden i äng och skog som riskerar att gå förlorade. Självklart kan inte anlagda offentliga miljöer ersätta natur, men naturalistiska planteringar kan väcka människors känsla för att vilja bevara naturmiljöer. ”Alla kommuner borde köpa upp stenbrott och vägra fylla igen dem”, hävdar Peter Korn, ”för att istället göra dem till naturreservat.” Det skulle verkligen skapa storskaliga insektshabitat med spännande lekmiljöer.

Lästips:

• Planting in a Post-Wild World: Designing Plant Communities for Resilient Landscapes, Thomas Rainer & Claudia West (2015)
• Naturalistic Planting Design, The Essential Guide, Nigel Dunnett (2019)
• Skogsträdgården – odla ätbart överallt, Philipp Weiss & Annevi Sjöberg (2018)

Erikka Chapman, trädgårdsingenjör på Vild & Vacker Trädgård