Sverige runt i utemiljöbranschen

Jag har varit i resande tjänst under många år. Med konsultuppdrag, utbildningar, konferenser och mycket annat. Från Kiruna i Norr till Ystad i söder, från Göteborg i väst till Stockholm i öster. Mer än fyratusen mil i bilen varje år och därtill flygresor till norra Sverige. Etthundrafemtio resdagar är mitt genomsnitt de senaste åren. Och ja, det är för mycket i min ålder och jag jobbar på att begränsa resandet. Men visst är det så att jag trivs med att se nya platser och träffa nya människor mest varenda dag. Så jag hinner besöka ett åttiotal platser i vårt avlånga land varje år. I huvudstaden blir det mer än en eller två dagar. För i Stockholm är det mycket kurser.

Vad är det då man ser i utemiljöbranschen när man är en kringresande folkbildare och rådgivare i blandade organisatoriska och tekniska frågor? Jo, att branschen utvecklas väl, växer sakta men säkert och att engagemang och intresse gör att unga människor också vill arbeta med utemiljöfrågorna. Visst är kanske inte driften (mitt eget specialområde och ständiga hjärteämne) det som lockar mest men det är i alla fall den mest kostnadskrävande och arbetsintensiva delen av branschen.

Nyanläggningarna ökar i byggboomen även om utemiljödelen ligger sent i projektcykeln men samplaneringen mellan planering, projektering, nyanläggning, etableringsdrift och löpande drift lämnar mycket att önska. Verksamhetsstyrningen som helhet är sämre i utemiljödelen än i bygg och inre drift. VA-sidan är längre kommen än gatusidan och fastighetssidan längre kommen än parksidan.

Arbetsmiljöreglernas efterlevnad och riskbedömningsarbete har förbättrat sig jättemycket de senaste tio åren i utemiljöbranschen och det har vi den förbättrade könsbalansen i branschen att tacka för. Tjejerna är mindre riskbenägna och det märks inte minst när det gäller arbetsolyckorna. Där är överåriga gubbar som jag själv kraftigt överrepresenterade. Man ska bara och det händer ju inte mig, åtminstone inte idag. Fast tjejerna drabbas tyvärr av fler arbetssjukdomar, inte minst på grund av för tunga lyft.

De maskinella hjälpmedlen är många idag men ofta är det svårt att komma till på trånga ytor och i lutningar. Och många arbetsuppgifter är än idag mycket baserade på rent hantverk. Kroppens slit och händernas kunskap är grundbulten i utemiljöbranschen även 2017, trettio år efter att jag själv först kom i kontakt med teknisk utemiljöförvaltning

Digitala är vi däremot och blir än mer i rasande fart. Så till den grad att även jag måste uppsöka kiropraktor med jämna mellanrum som bannar mig för mobilanvändandet. Men mötet med människor och frihet under ansvar är ofta det som gör att vi stannar i branschen. Utemiljöbranschen säljer på relationer, nätverkar på relationer, löser problem med relationer, utvecklas med relationer. Personliga relationer är A och O för en fortsatt framgång in i 2020-talet. Det digitala är oslagbart som hjälpmedel men vi får aldrig tappa fokus att branschen behöver sina engagerade ledare och medarbetare. Det är vi själva som tillsammans gör utemiljöbranschen till vad den är idag och blir framöver.

Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB