Mindre och medelstora städers centrum kämpar för livet sedan flera år. Och inte har det blivit bättre av pandemin som driver på näthandeln och slår hårt mot butiksägare och andra näringsidkare. Inte minst i städernas och tätorternas centrum. Kanske är inte dom samlade ytorna mer än ett eller ett par hektar stora om vi mängdar upp de viktigaste gångstråken och vistelseplatserna. På dessa ytor brukar vi under vinterdelen av året bedriva traditionell halkbekämpning med stenkross, s k friktionshöjande medel. Vi vill att folk ska känna sig säkra och inte halka omkull.
Ändå är det många halkolyckor på vintern. Särskilt i början och slutet av vinterperioden när halkan kommer som mest överraskande eller omväxlingen med kallt ena dagen och töväder nästa. Många vågar sig inte ut eller minimerar sina besök så gott det går. Hur ska vi hjälpa centrum att överleva på vintern och få behålla så mycket som möjligt av folklivet?
Vi vet från de goda resultaten på GC-vägar landet över att vintercyklingen har ökat kraftigt senaste åren, inte minst beror detta på sopsaltningen. Man borstar bort snön som kommit och sedan lägga ut en saltvattenlösning som förhindrar frysning. Därmed skapas svart vinterväg och säker cykelbana.
Men billigt saltvatten fungerar bäst ner till ca 6-8 grader minus om man använder vanligt koksalt som grund. Med sk formiater (myrsalter) som inte fräter på beläggningsytorna kan man hålla halkfritt i lägre temperaturer och skona miljön ännu mer även om det kostar litet mer. Formiater är cirka 5-6 ggr dyrare än koksalt.
Mängden salt minimeras genom lakeläggningen till runt 5 gr per m2 och gång mot det dubbla vid läggning av befuktat salt och uppåt 40 gr per m2 o gång om man använder rent torrsalt.
Sopsaltningen kräver en redskapsbärare av typ traktor eller lastmaskin och ett kombiaggregat som både borstar och sedan med hjälp av dysor lägger ut saltlaken i önskad bredd. Ett mindre aggregat brukar rymma 2,5 m3 och större varianter tar uppåt 5m3. Med det sistnämnda kan man köra bortåt 5 km GCväg i 2,5 meters bredd utan påfyllning.
Eller 12500 m2 centrumytor. Kostnaden ska egentligen inte stå i centrum för det är värt mycket att skapa svart vinterväg och undvika halkolyckor. Samhällets kostnader för just halkolyckor är väldigt stora men drabbar förstås en annan del av skattsedeln (regionen) än den som betalar för vintervåghållningen (kommunen). Och i besparingstider är även halkbekämpning och snöröjning utsatt för sparkraven. Så vi behöver prata kostnader och veta vad en utökning av sopsaltningen för att vintersäkra centrumytorna faktiskt går på i pengar räknat.
Eftersom jag håller på mycket med produktionsplanering och intraprenadkalkyler i min konsultvardag så vet jag att sopsaltning måste utföras väldigt många gånger under vintern, inte sällan två gånger om dygnet för att uppnå full effekt. En riktig halkvinter får vi räkna med 100-120 ggr och kostnaden stannar runt 10 öre per sopsaltad m2 och gång. Ja, det låter dyrt om jag säger att en full vinter kan kostnaden bli 11 kr/m2. I en medelstor stad innebär det att ett GC-nät på runt 50.000 m2 kostar 5000 kr ex moms varje gång.
Att lägga ut stenkrosset är inte heller gratis. Det är ett mycket tyngre material och maskinerna måste därför åka och hämta mer material ofta under en arbetsgång, så det drar rejält med ställtider. Krosset måste också tas upp på våren och vi får inte glömma problemet med det farliga stendammet. Det finns många fördelar att slippa stenkrosset.
Men hur har vi då räknat på sopsaltningen? En yrkesarbetare kostar 330 kr i timmen, en lastmaskin som dragfordon 300 kr i timmen, en sopvals 165 kr/ timme och en lakespridare 180 kr/ timme. Totalt för ekipaget strax under 1000 kr i timmen, ex moms förstås.
Sett till totalkostnaden för sopsaltning består den av drygt 50% maskin-/fordonskostnad, knappt 30% personalkostnad och knappt 20% materialkostnad (saltlake).
Jämför vi sopsaltning med maskinsopning och annan barmarksrenhållning blir det också intressant. Kombinationen papperskorgstömning och maskinsopning med manuell skräpplockning flera gånger i veckan är inte gratis. Skräpet kostar mycket pengar. Läs mer om detta i min tidigare artikel om just skräpkostnaderna här: https://gronatrender.se/varfor-ar-det-sa-dyrt-att-plocka-skrap/
Men i barmarksrenhållningen är dom flesta kommuner beredda att satsa mycket pengar. Om inte skräpet hålls efter är det inte bara att ytorna förfulas och skadedjuren ökar, utan också troligt att det leder till en självuppfyllande profetia; folk tycker helt enkelt att det är mer okej att själva kasta skräp på ytorna om det redan är nerskräpat. Med den jämförelsen blir det enklare att se sopsaltningen i ett samhällsnyttigt perspektiv.
Så varför skulle vi inte satsa på att öka tillgängligheten och säkerheten på våra centrumytor med den sopsaltning som fungerar så väl för GC-vägarna? Just denna vinter kanske butiksägare och allmänhet kommer att behöva det extra mycket för att vi ska få levande centrummiljöer.
Claes-Anders Malmberg – VD, Acama AB
