Restaurering av gravkvarteren – del 1

Kyrkogårdar är viktiga bärare av kulturarv, de vårdas pietetsfullt med stor intensitet. De ska erbjuda anhöriga och allmänheten en rogivande och trygg miljö, plats för kontemplation. Trots detta sker förändringar över tid som gör att gravrättsinnehavare kan känna viss oro, lite stress och även en gnutta irritation över.

Under längre tid har det blivit tydligt att vissa detaljer behöver en närmare granskning. Den riksomfattande åtgärd som alla huvudmän för begravningsverksamheten har ålagts göra är att undersöka och provtrycka alla gravstenar, högre än 30 cm. Detta har många gravrättsinnehavare reagerat kraftigt på. Detta kommer jag att skriva om i kommande artikel, Del 2.

PROBLEMET
I denna artikel tar jag upp problemet med sjunkande gravstenar och förändringar av kyrkogårdens topografi och ge förslag på åtgärder. Flera gravstensfundament har redan sjunkit under gräsmattan och därmed även en del av gravstenen. Detta kan ses och upplevas när man står på mittgången mellan gravrader. Markens lutning mot gravstenar är tydlig och den lågt liggande gravstenen förstärker denna effekt. Dessa problem syns tydligast på äldre gravområden där gravar är kortare och gravöppningen sker mycket nära gravsten som ibland måste lyftas av och återställandet sker på den omgrävda jorden.

PROJEKTET
Hur ska man då gå till väga med att återställa dessa gravfält och höja upp gravstenarna? Agera proaktivt och kontakta Länsstyrelsen och redogör de synpunkter varför åtgärden är viktig och bör göras. För allra först behövs det ett beslut av huvudmannen om en kulturhistorisk inventering om gravar är upplåtna före 1940. Det finns en Handbok för kulturhistorisk inventering, bevarande och återanvändning av gravanordningar, framtaget av CGK, Centrala Gravvårdskommittén, som är bra stöd i frågan. Annars är det normal budgetfråga för drift- och underhåll.

GENOMFÖRANDET
Först bör en noggrann dokumentation av gravfält göras med markeringar om varje gravstens position. Det finns två alternativa åtgärder som jag tänker kan tillämpas. Det mest omfattande sättet är att gravvårdar, efter de nödvändiga åtgärderna med marken, höjs upp till den ursprungliga nivån. Höjden kan kontrolleras mot omgivningen i övrigt. Det översta jordlagret med sättningar av gravplatsytorna ska avjämnas och fyllas sedan på med ny fyllningsjord och toppas med ett skikt matjord. Denna yta ska helst ha en svag lutning från gravsten mot gången.

Det andra alternativet är att finfördela grässvålen med jordbearbetningsmaskin, typ större jordfräs, avjämna gravplatsytorna och sänka gångytan tillräckligt mycket så att önskad nivåskillnad uppnås. Dessa gångar kan också ha blivit ändrade en gång i tiden från grus till gräs för att rationalisera skötseln och därmed har utan höjts med en matjordstjocklek. Effekten kan därmed ha blivit dubblerat på grund av sättningar och påförandet an ny jord.

Området för gravstenar ska i båda fallen bearbetas djupare och fyllas på med kapillärbrytande skikt med krossmaterial i passande fraktioner för att få stabila uppsättningar av gravvårdar.

REGLERING AV KOSTNADER FÖR ÅTGÄRDER MELLAN PARTERNA
Hur regleras och var går gränsen i ansvarsfrågan mellan gravrättsinnehavaren och huvudmannen med att hålla begravningsplatsen i värdigt skick? I Begravningslagen (1990:1144) står det i 2 kap 12 § En begravningsplats skall hållas i ordnat och värdigt skick och den helgd som tillkommer de dödas vilorum skall alltid iakttas. Detta är huvudmannens ansvar.
I fråga om gravrättsinnehavarens ansvar för gravplatsen står det i Begravningslagen 7 kap. 3 § att Innehavaren av gravrätten skall hålla gravplatsen i ordnat och värdigt skick.

Vad betyder detta i praktiken för gravrättsinnehavaren? Är det att hålla efter och räta upp gravstenen och rensa ogräs i blomsterkullen och gravplatsen? Ska gravrättsinnehavaren även fylla på efter sättningar?

Kostnadsfördelningen mellan huvudmannen och gravrättsinnehavaren kan bli svår att reda ut. Ett tungt ansvar faller dock på huvudmannen som enligt lagen skall hålla begravningsplatsen i värdigt skick. Gravrättsinnehavaren har ingen del i de praktiska momenten på kyrkogården vare sig i gravöppning eller i återfyllningen, ej heller att fylla på med ny matjord efter sättningar.

Jag har arbetat snart i 20 år inom och nära begravningsverksamheten och haft nästan ett livslångt intresse om kyrkogårdar så jag har nyfiken och hunnit se många kyrkogårdar med dessa problem. Det bör också nämnas att dessa problem uppstår oftast på tyngre, tjälfarliga jordar. Min förhoppning är att denna artikel fungerar som tankeväckare och föder fram nya idéer och förbättringar inom detta specifika ämne.

Foto och text av: Reino Raitala, Landskapsingenjör, RR Landskap

Reino Raitala var landskapsingenjör, fd kyrkogårdschef och en uppskattad kollega.
Han somnade in till följd av en längre tids sjukdom den 11 mars 2025 i en ålder av 70 år.

Hans stora insatser för branschen kommer inte att glömmas och vi minns honom som en god vän och kollega.

Aktuella kurser

Effektivisera kyrkogårdsverksamheten

En utbildning i att effektivisera kyrkogårdsverksamheten med Claes-Anders Malmberg som har hjälpt många församlingar att utveckla sin verksamhet, Katarina Evenseth som är senior advisor hos Göteborgs begravningssamfällighet och Per-Henrik Hinder som är kyrkogårdschef i Danderyd. […]

Related Articles

Våra kurser

För kyrkogårdsförvaltningar:

För tekniska förvaltningar: