Huvudbild: Västra Storsjöbygdens församling och bilden vid Marby kyrka visar ett äldre gravkvarter med äng och kantklippt mot plattgången (bilden tillhör Åre pastorat).
Skötsel av gräsytor är utan tvekan den enskilt största verksamheten på kyrkogårdar under sommarsäsongen. Gräsklippning och tillhörande trimning mot alla typer av hinder utförs traditionsenligt med stor noggrannhet, men är det inte dags att tänka om det finns alternativa skötselmetoder.
Kyrkogårdarnas stora gräsytor erbjuder flera möjligheter att göra något stort som både ökar och gynnar flora och fauna. Det är dags att ta en närmare titt hur man kan höja kvalitet och samtidigt sänka kostnaderna. Tid och kostnader kan sparas och samtidigt kan man skapa möjligheter att ta itu med dessa arbeten och objekt som man brukar kalla ”vi gör det sen”, för just den tiden är så svårt att hitta och underhållsskuld är ett välkänt fenomen.
De arbetsvolymmätningar jag gör åt församlingar visar att de stora, fria gräsytorna utgör ca 50 % av den totala gräsytan, gravfälten ca 35 % och resterande ca 15 % avser gräsytorna närmast gravstenar för liten klippare med trimmer. De stora ytorna erbjuder goda möjligheter till att pröva olika metoder gällande klipphöjd och frekvens samt hur blomsterängar skulle fungera. Är man osäker på exempelvis ängen är det vettigt att testa detta i mindre skala och utvärdera resultatet.
Gräsets reaktion på klippning
Enkelt uttryckt, ju kortare gräs desto grundare rotsystem. Vad innebär det? Kortklippt gräsmatta tål slitaget och torkan dåligt vilket ger större krav på vattning och gödsling plus att den behöver klippas oftare, minst en gång i veckan. Kan inte låta bli och tänka på bonsai och vilket minutiöst arbete och skötsel det krävs för att hålla dessa träd och växter vid liv och i god vigör – balans mellan rötter och löv!
I boken Klippta gräsytor av Sven-Ove Dahlsson (Särtryck ur Kunskaper om gräs Stad & Land nr 61) står det att ”En golfgreen normalt således klippas dagligen. Under särskilt gynnsamma ljusbetingelser klipps t.ex. golfgreener i Norrland t.o.m. två gånger per dygn”. Kyrkogårdar är inga golfbanor men på många håll närmar sig skötseln den nivån.
Längre gräs tål därmed både slitaget och torkan bättre tack vare djupare rotsystem och behöver inte klippas lika ofta, klippfrekvensen kan förlängas. Mina egna erfarenheter är entydiga. När vi köpte villan i Boden för 15 år sedan följde en gräsklippare med uppsamlare med och vi började klippa gräs och klippa gräs, minst en gång i veckan! Det blev massor med gräsklipp som fick köras bort och vi hade inget behov av kompost. Jag tröttnade på detta och med en ny gräsklippare utan uppsamlare med mulcherkniv blev det en stor förändring.
Klipphöjden höjdes med 1,5 cm och den veckovisa klippningen blev till 1,5–2 veckor trots gödsling av gräsmattan två gånger under sommaren med organisk gödsel plus allt gräsklipp.
Varannan klippning i tvärgående riktning ger jämnare resultat.
Mulcherkniven klarar även att ta hand om rönnblad så tiden för lövkrattning har minskat avsevärt. Man kör även över det klippta med ca ¼ av klippbredden för jämnare klippresultat. Detta gäller för småytor på privata trädgårdar med mindre klippare men gäller likväl för större ytor och stora klippare.
Ängar och högväxande gräs
Ängar är artrika vilket ökar den biologiska mångfalden. Planteringar av sommarblommor på gravarna ersätter aldrig den biologiska mångfald som ängen innehar. För många församlingar som tänker miljöcertifiera sig är ängen ett enkelt val som ger många poäng när man kan minska användandet av maskiner.
Lämpliga ytor och områden för ängar och högväxande gräs är kyrkogårdars stora friytor. Dessa ytor klipps och trimmas i de flesta fall lika ofta som gräset på gravkvarteren, likaså de besvärliga och branta slänter och sluttningar som man kommer åt endast med trimmern. Även äldre gravområden med större antal kulturgravar lämpar sig väl, dessa gräsytor är redan relativt svagväxande. Man bör dock vara införstådd att alla grönytor och gräsmattor inte blir ängar bara man slutar klippa gräs, nej så enkelt är det inte. Gräsmattan utvecklas till högväxande gräs som successivt övergår till äng med rätta skötselinsatser.
Det enklaste sättet att komma i gång med ängar är att först pröva dessa på mindre ytor och inte starta med stora ängsprojekt. Det finns även en missuppfattning att sköta ängen blir dyrare än skötseln av gräsmattan, men så är det inte. Ängen behöver inte veckovis skötsel, utan den klarar sig fint med få årliga skötselinsatser.
Bild från Västra Storsjöbygdens församling, Hallens kyrka (bilden tillhör Åre pastorat)
Vad bör man tänka på?
Ängen vill ha det magert, väldränerat och soligt! För att lyckas med försöket krävs att platsen har mycket sol, helst direkt på morgonen för att torka bort daggen. Jordar av ler och silt är inte lämpliga att anlägga en äng på för de är kompakta med dålig genomsläpplighet med risk för vattenansamlingar och tjälabränna under vintern
Ängen ska slås 1–2 ggr med slåtterbalk eller med trimmer med gräsklinga. Efter några dagar när gräset har hunnit torka och fröa av sig körs klippet bort för att inte tillföra extra näring. Man ska inte använda slaghackan för då finfördelas allt gräs och blir extra näring och så är det inte tänkt.
Till sist, släpp det rutinmässiga, anpassa klippningen till rådande förhållanden, låt gräset växa snäppet högre, våga testa långt gräs och lämna oklippt men glöm inte kantklippningen! Ängen väntar, lycka till!
Foto och text av: Reino Raitala, Landskapsingenjör, RR Landskap
Fakta
Reino Raitala är landskapsingenjör, teknisk projektledare och kyrkogårdskonsult.
Verksamheten är inriktad på planering, projektledning och rådgivning. Upprättning av underhålls- och trädvårdsplaner för kyrkogårdar, konsultation om nya arbetsmetoder för grönyteskötseln, skötselplaner för statsnära skogar och rådgivning i begravningstekniska frågor.
Besök Reinos profil på LinkedIn:
