Att skapa långsiktigt hållbara utemiljöer

Alla som jobbar med utemiljöer vill nog skapa platser som är vackra och som många använder och njuter av. Vägen dit kan vara krokig, även när rätt kunskap finns i alla led.

En tom yta ska bli en tilltalande utemiljö. Vad börjar man med? Estetiken och känslan man vill uppnå är nog oftast svaret. Det må vara hänt, men det är så viktigt att noga beakta växtval och placeringar utifrån andra aspekter också. För att skapa miljöer som utvecklas väl samtidigt som de är bra att sköta är inte det enklaste. Under mina år inom drift och förvaltning av utemiljöer har jag reflekterat över några återkommande aspekter, som påverkar både vilken tid och kraft som skötseln tar och hur hållbar miljön blir på sikt.

Dialog

Har man skapat en utemiljö i paritet med en botanisk trädgård, men bara har möjlighet att hålla en skötselnivå som i en fattig kommun eller samfällighet, och kanske bristande kunskap så blir det inte bra. Viljan att skapa varierade, artrika miljöer är behjärtansvärd, särskilt med tanke på dagens debatt om biologisk mångfald och ekosystemtjänster.

Dock är det avgörande för att få hållbara, vackra miljöer att den som ritar har en dialog med den som ska sköta det hela. Vill de ha 100 olika perenner att hålla koll på så kommer de att bli tvungna att bemanna med kompetent skötselpersonal. Har de stram budget och ont om utbildad personal så kanske 10 perenner räcker. En vacker miljö uppnås bara där de som tar hand om den har chans att göra det rätt och bra. Då blir det också hållbart i längden.

Etablering

Skötseln av en nyanlagd utemiljö är mer intensiv och kräver större kunskap hos personalen än den etablerade ytan. Detta vet vi alla i branschen, men kostnaden för den skötseln och behovet av den kunskapen förbises ibland fortfarande. För att etableringen ska lyckas behövs rätt förutsättningar, före, under och efter plantering/anläggning. Om inte det skapats rätt förutsättningar under projekteringsskedet så kommer driften att bli tidskrävande och växterna kommer till exempel att behöva vatten i fler år än de gängse 2-3 åren. Hur lyckas man med denna del? Man tar med kunskap och input från alla led, från de som ritar till de som sköter och de som håller i pengarna för de olika stegen.

Att få en sluten och väletablerad vegetation, vare sig det är buskar eller perenner, är eftersträvansvärt så snabbt som möjligt. Innan dess behöver hela planteringsytan rensas på ogräs och skräp, efter att planteringen slutit sig räcker det med vår- och höststädning av hela ytan. Ogräsrensningen görs bara i de synliga kanterna, kanske 20% av ytan. Skillnaden i tidsåtgång blir så klart stor.

Idag planteras massor av låga ”marktäckande” buskar som tar flera år, kanske 5, på sig innan de täcker marken effektivt. Varför de används så flitigt vet jag inte, men jag skulle önska att så inte var fallet. Det finns så många andra sorter att plantera.

Rätt växtval

Ibland tror jag att designern inte haft chansen att åka ut och titta på platsen för vilken man ritar en ny utemiljö. Hur ska man då kunna veta vilka förutsättningar som finns där? Vet man inte det så förstår jag inte riktigt hur man kan välja växter och placera dem rätt.

Det händer också för ofta att man valt växter som vid plantering ser riktigt bra ut tillsammans. Dock ser det efter något år ut på ett helt annat sätt. Vissa perenner eller buskar har en tendens att ta över en hel rabatt. Granne med dem kan inte vad som helst placeras. Olika växter konkurrerar olika bra.

Följden av detta kan tyvärr bli ganska enformiga rabatter, om det inte finns kunskap eller tid att rensa bort de offensiva. En tidsbesparande lösning i driften är att låta de som verkligen frodas fortsätta göra just det, snabbt slipper man ju rensa ogräs. Okunskap eller ont om tid, båda ger samma resultat, det vill säga att det utseende som designern lagt tid och kraft på att formge inte består.

Arbetsmiljön

En utemiljö som går att sköta både kostnadseffektivt och under upprätthållande av bra arbetsmiljö för yrkesarbetarna går att åstadkomma. Nej, den behöver inte vara trist eller enformig. Det handlar om att göra rätt val tidigt i processen och att utbilda yrkesarbetarna i hur de jobbar ergonomiskt och säkert. Att plantera klippta häckar i en perenn- eller buskrabatt är ett exempel som ger onödiga kostnader och försvårat arbete.

Varför? Att trippa runt i en rabatt för att klippa häck och samtidigt försöka att varken trampa ner eller klippa perennerna är svårt, tar tid och ger underliga arbetsställningar. Att sedan få ut klippet utan att knäcka perenner eller grenar är också knepigt. Vill man ha en klippt form i planteringen så bör en växt som kan klippas när perennerna vintervilar väljas. Eller marktäckande perenner som tål trampande fötter närmast häcken.

Svårskötta växter i trafiknära miljö är ett stort arbetsmiljöproblem. Ju mindre tid personalen behöver vistas i dessa miljöer desto bättre. Klart det ska vara både vackert och välskött längs infarterna in i en stad, men det går att uppnå med ett begränsat antal timmar.

Val av maskiner och redskap är också viktigt för att skapa en bra arbetsmiljö. Ibland hindrar en liten investeringsbudget en enhet att köpa in en maskin, som på sikt hade minskat risken för förslitningsskador på personalen drastiskt. Sannolikt hade den också minskat tiden som behövs till arbetsuppgiften. Det finns idag en rad maskiner som på olika vis kan hjälpa skötselpersonalen att få svåra eller riskfyllda arbetsuppgifter utförda. Att tillexempel köpa en radiostyrd släntklippare gör att de som tidigare gick på snedden i vägkanterna och trimmade i flera dagar kan göra något annat. De slipper trafikmiljön och de slipper belastningsskador.

Klätterväxter

Tack vare att vi numera även vill ha upp grönt på väggar och i pergolor så har klätterväxterna fått en renässans. Jättetrevligt tycker jag, om det skapas rätt förutsättningar. Både för växter och personal.

Det finns skötselintensiva val och det finns de som nästan inte kräver något alls. Var sak på sin plats. Många år i rosariet på Fredriksdal museer och trädgårdar i Helsingborg, har gett mig stor kärlek till rosor, men lika stor insikt i den skötsel de kräver, framför allt klätterrosor. Om jag säger att vi beskar dem 2-3 ggr/säsong och under sommaren band upp och putsade dem minst var tredje vecka så får du nog hicka. Ok, det kanske inte krävs riktigt den nivån i en park, men utan två beskärningar och ett par gånger med översyn och uppbindning så blir det inte någon vacker ros, och den kommer dessutom bara blomma långt upp i toppen.

Att man idag väljer klätterrosor, eller någon annan krävande klättrare, på vajer mot en fasad ut mot gatan är för mig helt oförståeligt. Varför? Att stå på stege och jobba när rosen nått ett par meters höjd får man inte, så då är det plattform eller skylift som gäller. Att stå på en kvartersgata med skylift kan kräva omledning av trafik. Den planering och den kostnad som kommer av det har ägaren kanske inte budgeterat in. Risken som personalen faktiskt tar är helt onödig. Vad är det för fel på piprankor och clematis?

Inklämda träd

Att klämma in ett träd för att få symmetri eller balans längs gatan är sällan en god idé. Om ena sidan är riktigt skuggig och knappt får regn på grund av höga byggnader och andra sidan är solig och får bättre mängd nederbörd så bör/kan man inte plantera samma saker på båda sidorna. Det räcker med att titta på hur naturen gör. Nästa gång du sitter i passagerarsätet på en bil på motorvägen kan du passa på att studera vegetationen i slänterna på de olika sidorna. Om det ovan om slänten är skog, på båda sidor, så blir ljus och vattenförhållandena olika. Ibland kan ena sidan vara helt lila av blommande ljung, medan den andra är grön av halvgräs och mossor.

Att klämma in träd där utrymmet inte finns, vare sig det handlar om rotutrymme eller plats för kronan att utveckla sig, är inte heller hållbart. Ett kämpande och/eller hårt beskuret träd blir aldrig så praktfullt som man tänkte när det planterades. Välj träd efter plats och förutsättningar, finns det inte så sätt en solitär istället.

 

Hur kommer vi i mål?

Jag är övertygad om att det gemensamma målet i branschen är att skapa bra förutsättningar för långsiktigt hållbara, välbesökta och vackra miljöer. Det går om vi blir bättre på att jobba tillsammans genom hela processen. Från första skissen tills att etableringstiden är över.

Vi måste även bli bättre på att jobba som naturen, med naturen. Vi har helt enkelt inte råd med något annat.

Sara håller i vår kurs “Trädvård i skötselarbetet” – Klicka här för att läsa mer om kursen.

Sara Utter, Klargrönt AB