Sanningen är att det blir allt svårare att få tillräckligt med pengar till park- och naturverksamheterna. Inte lite svårare, mycket. Varför är det så?
Park- och naturmark är s k allmän platsmark som kommunerna ansvarar för. A-mark är förstås också gatumarken med alla huvudvägar, lokalvägar och GC-vägar. Torg- och centrumytor hör också till allmän platsmark.
Kvartersmark av typ tomtmark tillhörande privata och offentliga fastighetsägare är tätt inpå den allmänna platsmarken och inte sällan kan gränssnittet för skötsel och underhållsansvaret vara svårt att fastställa.
I gamla tider har park och gata ofta ställt upp och varit generösa mot fastighetsägarna. Och skött arbetsuppgifter som inte strikt hör till ansvaret för allmän platsmark. Det behöver bli mycket noggrannare nu när det är ont om pengar. Uppdelningen i obligatoriska och frivilliga uppgifter är viktig. Då kan vi få mer pengar över till den egentliga parkdriften.
Och så bygger vi inte alltid på det sätt som underlättar för driften, tvärtom. Det gör att skötsel och underhåll blir onödigt dyrt. Ofta är det mycket mer tidskrävande ytor och gör att skötseln blir dyrare. Förtätningen är en orsak. Och mindre pengar till planerat underhåll är en av följderna.
När vi inte har råd att underhålla våra ytor ökar brandkårsutryckningarna, alltså det avhjälpande underhållet. Så gör vi om och gör rätt så kan vi få mer pengar till den egentliga driften.
Sedan har vi detta med skötselnivåer. Har vi fastställt en Lägsta Godtagbara Standard och en Lägsta Godtagbara Volym? Har vi för mycket intensivt klippt bruksgräs och för många längdmeter klippta häckar?
Båda är mycket arbetskrävande och vi kanske måste dra ner på dessa för att få råd med mer intensiv barmarksrenhållning på centrumytorna och frigöra mer resurser till lekplatsdriften.
Kanske behöver vi minska på våra annueller och gå mer över till perenna växter. Valen är svåra att göra men en i varje ytkategori fastställd LGS och LGV underlättar prioriteringarna och visar politiken vad vi kan göra för de anslag vi får. Tydlighet och transparens är nyckelorden för att få mer pengar till parken.
När vi bestämt gränsdragning, skötselnivåer och volymer är det dags att koppla dessa till besöksantal, viktighetsgrad ( t ex trygghetsskapande) och produktionsplanering för att få fram riktiga nyckeltal.
Tänk om du går in i en affär och inget av det som står på hyllorna har prisuppgifter. Hur svårt är det inte då att värdera vad du vill köpa och vad du har råd med? Samma här.
För att få politiken och förvaltningsledningarna med oss måste vi vara tydliga med vad det står på prislappen för de många tjänster som park- och naturverksamheten innehåller.
Vi lever i en föränderlig tid där det är många offentliga verksamheter som behöver få mer pengar ur kommunkassorna. Behov vägs mot varandra. Vi behöver stärka parkens möjligheter att få en skälig del av kommunbudgeten för att behålla och utveckla park och naturverksamheterna.
Kommuninvånarna märker kanske inte genast när grönytor försvinner i förtätningar eller inser att blomsterurnorna som fanns förra året är borta. Men den samlade effekten visar sig fortare än man tror.
Pandemin gjorde att utevistelserna ökade betydligt och har gjort parker och naturmarker till allmänhetens vardagsrum 2.0. Det ska dom fortsätta att vara framöver. Och för detta krävs mer pengar.
Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB
