Hållbar förvaltning och utveckling av tätortsnära skog

I Sverige räknar vi 500 000 ha, eller 2%, av skogen som tätortsnära. En genomsnittlig svensk gör årligen ungefär 30 skogsbesök, varav mer än hälften i dessa tätortsnära skogar, som årligen får ta emot 150 miljoner besök. Inom skogsbruket vill vi gärna uttrycka oss ”per hektar”, och utslaget på totalarealen görs alltså motsvarande 300 besök per hektar tätortsnära skog – varje år! Redan idag bor 5 av 6 svenskar i tätorter och i många av dessa tätorter, inte minst i storstadsregionerna, räknar vi framåt med en kraftig ökning av antalet invånare. Den skogliga rekreationen kommer då att koncentreras ytterligare till de tätortsnära skogarna, som härigenom får en än viktigare roll som leverantör av sociala värden!

De tätortsnära skogarna har stor betydelse för rekreation, genom möjligheten till friluftsliv och motion, samt för pedagogik, genom att möjliggöra skolundervisning och förmedling av kunskap om ekologi och skogsbruk. Därtill har dessa skogar ett mycket stort värde genom sitt positiva bidrag till en god folkhälsa. Att vistas i skogsmiljö har en avstressande effekt som kan påvisas i allt från ökad inlärningsförmåga till mental återhämtningsförmåga och sänkt blodtryck. Att som barn få vistas i skogsmiljö förbättrar motoriken och ger möjlighet att tidigt grundlägga sunda levnadsmönster och vanor. Ändamålsenliga skogsmiljöer bidrar dessutom starkt till att göra en tätort mer  attraktiv. Men vilken typ av skog är det vi som kommuninvånare vill vistas i?

Generellt vill vi helst röra oss i gammal, relativt öppen skog med god framkomlighet. Vi vill också gärna ha tillgång till olika typer av skog, som innehåller många olika trädslag. För att vi regelbundet ska ta sig ut i skogen bör det helst inte vara längre än 1 km dit.

Många tycker att hyggen påtagligt sänker upplevelsevärdet i den tätortsnära skogen. Även markskador, kvarlämnade avverkningsrester och markberedning upplevs generellt som negativt, i synnerhet om stigar och framkomlighet påverkas. Vi vill inte heller att skogen ska vara alltför tät och mörk, i synnerhet inte ungskogen, som då dessutom blir svårframkomlig.

Ur ett samhällsperspektiv är rekreationsanpassad skötsel av de tätortsnära skogarna ett kostnadseffektivt sätt att skapa stora sociala värden. Skapandet av socialt värdefulla skogar är dock en långsiktig process som sker gradvis och som förutsätter en tydlig och väl förankrad målsättning för hur den tätortsnära skogen ska utvecklas. Införandet av ett rekreationsanpassat ”hyggesfritt” skogsbruk initieras och leds lämpligen av respektive kommun och kan lämpligen utgå ifrån följande grundprinciper:

Förlängd omloppstid. En stor del av den tätortsnära skogen är idag medelålders (40-100 år). Genom återkommande gallringar och plockhuggning kan slutavverkningstidpunkten skjutas fram avsevärt (120 år eller mer), vilket ger en större andel gammal skog samtidigt som den årliga slutavverkningsarealen minskar.

Luckhuggning. Endast små hyggen tas upp. Med denna metod uppfattas knappt luckorna som hyggen utan mer som gläntor.

Överhållen skärm. Lämna gärna många skärm- eller miljöträd på, de helst små, hyggena. Låt skärmträden stå kvar under plantstadiet, så att trädgenerationerna överlappar varandra. På så sätt upplever man inte att marken lämnas kal.

Sträva efter relativt glesa ungskogar och välgallrade bestånd genom tidiga och hårda röjningar av ungskogen, följt av relativt täta gallringar. Tillåt upp till 30% inblandning av olika lövträd. På detta sätt skapas öppna, framkomliga och varierade skogar som dessutom kommer att ha goda förutsättningar att bli stormfasta, vilket även underlättar vid en senare förlängning av omloppstiden.

Anpassad föryngring. Vid luckhuggning eller skärmställning får man ett naturligt fröfall och så småningom en naturlig föryngring av skogen. Eventuellt behövs kompletterande plantering. Undvik helst markberedning.

Framkomliga stigar. En mycket viktig åtgärd är att hålla stigar framkomliga genom att undvika och åtgärda körskador (gäller generellt) och genom att ta bort avverkningsrester.

Tänk på barnen. Lämna enstaka tätare ungskogspartier och buskage samt material till kojor, liggande stammar och spännande klätterträd.

Generell naturvårdshänsyn. Liksom vid övrigt skogsbruk bör nyckelbiotoper lämnas vid avverkning. Extra breda skyddszoner runt bäckar och vattendrag bör skapas. Därtill bör man tänka på att lämna döda träd (där säkerheten tillåter), högstubbar, liggande död ved samt enstaka jätteträd.

Leif Lyckebäck, Jägmästare, VD Lyckebäck Consulting AB