Ett växande berg av stenar

Min tredje artikel om gravstenssäkring handlar om de frågor som uppstår efteråt – när stenen är kontrollerad, underkänd och provisoriskt säkrad eller nerlagd.

Underhållsskulden
Ett problem som många kyrkogårdsförvaltningar slåss mot är de egna datasystemen. De saknar ofta aktuella uppgifter om innehavare och kontaktpersoner till graven. Man har helt enkelt ingen att skicka brev till om att stenen är underkänd. Att leta anhöriga tar tid, och innebär en merkostnad som egentligen inte hör till gravstenskontrollen. Hamnar de breven i en hög för senare åtgärd eller startar vi parallellt processen för återtagande av gravrätten? Gör vi något åt grundproblemet, de inaktuella systemen, eller gör vi bara akutåtgärder när vi absolut måste?

Ett växande berg av sten
I samband med gravstenskontrollen väljer många gravrättsinnehavare att återlämna sin gravplats. Det innebär att kyrkogårdsförvaltningen blir innehavare till allt fler gravplatser. Vilka stenar ska bevaras och vilka ska kasseras? Ska stenarna bevaras på plats så måste kyrkogårdsförvaltningen bekosta ommonteringen och det är förstås viktigt när det gäller kulturhistoriskt värdefulla gravplatser. Om man istället kasserar många stenar på en gång så blir det en väsentlig förändring i kyrkogårdens utseende.  En del stenar kan man lätt göra om till liggande hällar och på så sätt bevara dem för endast arbetskostnaden.
Men vad gör vi med alla stenar som vi vill spara men inte riktigt har plats för? Många förvaltningar samlar sten på hög, för att man inte riktigt vet var man ska göra av dem. Det tar plats och man skjuter beslutet framför sig. Jag har också sett några olika varianter på stukor, dvs kullar med sten i. Man gör helt enkelt en gravstenshög som man lägger jord på och sår i gräs. Ibland ligger finare stenar synliga i ytskiktet. En del gör små gravstensutställningar med olika typer av sten, medan andra helt enkelt murar in stenar i en mur. Uppfinningsrikedomen är stor, och visar ganska tydligt att vi har ett växande stenberg att förhålla oss till.

Tidsaspekten
Att ge gravrättsinnehavaren ett bäst före-datum när stenen måste vara åtgärdad är viktigt ur säkerhetssynpunkt. En provisorisk säkring är ju just provisorisk och bör inte sitta mer än högst 1 år. Men vad gör vi när gravrättsinnehavaren vägrar att åtgärda sin sten och tiden går? Sätter vi hårt mot hårt och återtar graven eller lägger vi tid som kostar på att försöka komma överens? Spärrar vi av stenen under tiden eller får den stå med en allt farligare provisorisk säkring? Den frågeställningen gäller även alla stenar där vi inte vet om det finns en gravrättsinnehavare eller inte. Det kan ta 2 år att utreda gravrättsinnehavet och under tiden är det kyrkogårdsförvaltningen som har ansvar för att stenen är säker.

Och handen på hjärtat, hur länge står förvaltningens egna stenar innan vi beslutar om de ska bevaras eller inte? Följer vi våra egna regler och åtgärdar inom 1 år?

Ingela Gudmundson – Hortorama