Nagarholes vildmarksreservat ligger i södra Indien på gränsen mellan delstaten Karnataka och delstaten Kerala, längs floden Kabini. Här finns ett av de återstående djungelområdena med orörd skog och naturmark där både småvilt och storvilt har sin naturliga hemvist. I sin helhet är reservatet c 645 kvadratkilometer stort i turistzonen och mer än 1000 kvadratkilometer stort i själva kärnzonen där ingen bebyggning eller turistaktivitet tillåts. Utanför dessa zoner finns också en buffertzon mellan reservatet och de omgivande orterna. Men i verkligheten krymper zonerna hela tiden på grund av att det urbana samhället kommer allt närmare. En kvinna berättar för oss att när hon var här förra gången för tio år sedan kunde man dagligen se hjordar på 50 elefanter eller fler och nu är det kanske 4-5 vuxna individer och några småelefanter.
Storstäderna tar mer och mer plats och landsortsbefolkningen söker sig därför närmare de orörda markerna. Små byar växer upp, inte minst för att man vill arbeta i de många djungelcampen eller att sälja tjänster eller varor till turisterna. Myndigheterna och deras viltvårdare kämpar en allt hårdare kamp mot både det närmande urbana samhället, tjuvskyttar och turisterna. Turisterna ger pengar men sammantaget är priset högt när den ekologiska balansen rubbas.
Ett initiativ som arbetar i rätt riktning är den delstatliga djungelcampen Kabini River Lodge som samägs av både delstaten och privata intressen med syftet att bedriva ekoturism. Alla livsmedel köps av lokala bönder, allt avfall separeras, egen kompostanläggning finns i området, engångs-förpackningar används bara om andra lösningar inte finns, mineralvatten framställs med purifiersystem med aktiva kolfilter och mycket mer. Lodgen är mer än hundra år gammal och området var från början jaktmarker för den engelske Vicekungen och hans vänner. Här jagades storvilt ända fram till engelsmännen lämnade Indien 1947.
Anläggningen idag är mycket liten och har totalt endast 63 bäddar i allt från vandrarhemstandard till små bungalows med närmast hotellstandard. Erfarna viltvårdare följer med på de dagliga fotosafarierna, i jeep eller båt och dessa är ute tre timmar i taget för att på skumpiga och gropfyllda småvägar och djungelstigar se natur- och djurlivet. När sommaren närmar sig denna sista februaridag när Gröna Trender gör reportaget, är det på eftermiddagarna mestadels småviltet och fåglarna som är framme. Rådjur, apor, vildsvin, påfåglar m.fl finns att se på många ställen men elefanterna, tigrarna och det andra storviltet lyser med sin frånvaro.
Då är det lättare att skåda storviltet på den tidiga morgonfärden dagen därpå som börjar innan soluppgången och tar oss till de kända vattenställena och viltpassagerna. Alla turisters mål i Kabini är att få se tigrar och elefanter. Viltvårdarna känner ofta turisternas besvikelse när sorviltet uteblir. Men storviltshjordarna blir allt färre och idag finns i reservatet någonstans mellan 1500-2000 elefanter och cirka 120 tigrar. Ett antal leoparder och en enda svart panther, som vi faktiskt fick se på avstånd en av dagarna här. Deras betes och jaktmarker är nätt och jämt tillräckliga men vad som händer framöver vet ingen. Turismen ger stora inkomster men är fullständigt beroende av ekosamhällets överlevnadsförmåga. Det ständiga motorbullret från jeeparna och utflyktsbussarna påverkar djurens naturliga liv och även om det är förbjudet att stiga ur bilarna kör dessa så nära som möjligt. Vissa av turisterna har stora kamerautrustningar men de flesta vill fotografera med mobilen och det är inte så lätt för viltvårdarna att komma så nära som då krävs.
Klimatförändringarna märks också av. Floden ger svalka men när flodens vatten minskar under den heta sommarperioden och många biflöden torkar upp ökar konkurrensen om det livgivande vattnet. Tvärtom är det under den långa monsunperioden när det finns vatten i överflöd och allt grönskar. Då är skyfallen lätta att klara för vildmarken men mycket svårare i de tätbefolkade och asfalterade städerna. Det är bara ett problem, då uteblir de inkomstgivande turisterna. För regnet vräker ner i dagar, veckor och månader. Från juni till september är monsunperiod och därmed turistnäringens absoluta ebb under året. Många turistguider, chaufförer, hotell- och restauranganställda etc. går utan arbete och får klara sig på det man tjänat in under säsongen. Men djuren i Kabini-området slipper under monsunperioden det ständiga brummandet av jeepar och bussar med fotograferande turister.
Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB
