Giftigt eller ätligt?

Lisen Sundgren, Herbalist, forager och författare

Herbalist? Forager? Jag får ofta frågande blickar när jag berättar vad jag jobbar med. Det är helt förståeligt – det är en nisch jag karvat ut själv utifrån min passion, drivkraft och intresse. Men låt mig förklara. Det är inte så konstigt som det låter. Jag heter Lisen Sundgren och jag älskar örter. Vilda som odlade. Under de senaste 30 åren har jag fördjupat mig i kunskapen om hur växter av olika slag hjälper oss leva i samklang med naturen, hur de kan användas i mat, som medicin, för ökat välbefinnande och för att på alla sätt göra våra liv mer behagliga och naturnära.

Ordet herbalist betyder helt enkelt örtkännare, en som arbetar med örter för att främja hälsa genom att antingen jobba terapeutiskt, eller på olika sätt inspirera andra och dela med sig av kunskapen på olika sätt. Jag hör till den senare gruppen – genom åren har jag hållit kurser land och rike runt (även utanför landets gränser), skrivit ett flertal böcker (åtta närmare bestämt), skrivit artiklar och gjort reportage i olika tidskrifter och gjort framträdanden i TV och radio, där jag delar min passion.

Men forager då? När jag för många år sedan började samla vilda ätliga växter till mat, för att det var (och är) bland det bästa jag vet, hade jag ingen aning om att det fanns ett namn för företeelsen, tills jag lärde mig att då är man en forager. Det betyder ungefär ”en som samlar vilda ätliga växter till mat”, kanske en lämplig översättning är ”viltsamlare”.

På Rosendals trädgård i Stockholm fick min passion blomma ut, då jag kom dit som praktikant 1995, fick anställning, började hålla kurser där och blev kvar i 25 år. Min entusiasm för örter och den vilda maten var jag till en början rätt ensam om – det var inte många som frestades av kirskål, svinmålla och maskrosblad, eller ville veta vilka örter som hjälpte mot vad – men tiden hann ifatt mig. När Nya nordiska köket utvecklades 2004 hamnade vilda växter äntligen i ett välförtjänt rampljus och progressiva kockar vände blicken mot det närproducerade och ”närvuxna”. Det ledde till att jag i många år hade förmånen att samarbeta med flera av Sveriges främsta krogar som Volt, Gastrologik, Mathias Dahlgren, Spritmuseum, Agrikultur med flera. Även örter för hälsan är ett område som exploderat, och det finns ett enormt intresse, globalt, för hur naturen, och växter, gör oss friskare och gladare.

Varför ska man då lära sig om vilda nyttoväxter? För mig är det en livsstil, ett sätt att leva med årstiderna, med min omgivning, låta mig hänföras och ständigt lära nytt. Inte minst är det att sätt att råda bot på fenomenet växtblindhet som breder ut sig i samhället som en konsekvens den rådande brist på naturkontakt som råder. Det är också ett sätt att inkludera fler och näringsrika grönsaker i maten och sannolikt kommer vilda ätliga växter bli en viktig resurs i framtidens mathushållning – de är näringsrika, smakrika, finns i överflöd och flera av dem går att odla utan några större åthävor, som nässla, kirskål, svinmålla och pilört till exempel. De två sistnämnda odlade faktiskt våra förfäder på Bronsåldern! Den vilda maten är idag lika intressant inom gastronomin som för preppers och personer som satsar på självhushåll och minskad konsumtion.

Vilda ätliga växter är alltså lika mycket en resurs i köket, som läromedel för att bättre lära känna den biologiska mångfald vi är så beroende av. Växterna finns där och kunskapen kan vi förvärva. Att lära sig identifiera växterna är A och O, livsviktigt är också naturligtvis att lära sig vilka växter som är giftiga, för visst finns det giftiga växter i den svenska floran, några av dem är till och med förvillande lika andra som inte är giftiga, så kunskap är nyckeln för att man ska känna sig trygg att samla mat i det vilda.

Låt oss prata om ogräs. Vad är egentligen ogräs? I mångas ögon är de växter som växer där vi inte vill ha dem. De är livskraftiga, duktiga på att överleva och föröka sig, tar plats och växer där vi inte vill ha dem. De gör också nytta där de växer, många av dem är viktiga för pollinatörer och som föda för vilda djur. Och för oss! Tänk maskrosor, svinmålla, våtarv och brännässlor – de är fantastiska grönsaker – tänk om vi skulle börja tänka på dem som mat snarare än något som ska rensas bort till varje pris? Om varje park eller gård hade en ”vild hörna” där ogräsen frodades till nytta för oss såväl som för pollinerande insekter? Biologisk mångfald gynnar oss alla. Och kanske kan vi till och med lära oss tycka att det är vackert? Vi vet ju att det finns rekommendationer från bland annat Stockholm stad att göra fler trädgårdar vildare så fler växter tillåts blomma så har fåglar och bin en större chans att överleva.

För att skapa säkra miljöer för såväl barn som vuxna är kunskap en nyckel. Därför kommer jag i min nya livesända webbkurs prata om:

De vanligaste vilda ätliga växterna i stadsmiljö
De giftiga växterna, vilka är de och hur identifiera dem
Förväxlingsrisk
Var växer de olika växterna
Växtblindhet – vad är det och hur åtgärda

Växtidentifikation
Hur göra parker, lekplatser och innegårdar till säkra platser för barn (från ett växtperspektiv)
Hur kan vi låta den vilda naturen ta sig in och öka den biologiska mångfalden men varsamt ta bort det som kan vålla skada
Hur man kan inspirera andra att låta ogräset växa
Hur kan grönsaksodlare integrera det vilda i odlingarna och använda det i maten?