Träden har en lång historia som en viktig grundpelare i begravningsplatsernas gestaltning. Dessa träd i tusental på begravningsplatserna planerades som inramning och med syfte att rena luften och avgränsa platsen från omgivningen. Syftet är detsamma även i dag. Träden har samma funktion och är än viktigare i dag. Dessutom används ofta ord som rumsbildning, visuella effekter, vindskydd och lä för att ta upp saker som träden bidrar med.
Det finns en överhängande risk att begravningsplatsers och kyrkogårdars trädstatus successivt förändras utan aktuell trädvårdsplan. Man ska ha i åtanke att tar man ner stora träd utan föregående besiktning, utan vård- och underhållsplan, utan kontakt med Länsstyrelsen, förändras arkitekturen och upplevelsen för årtionden framåt. Man kan dra en parallel till borttagandet av gravramar på grusgravar. Detta gjordes för att rationalisera skötseln genom att ta bort grus och ersätta det med gräs. Skötseln av gravar skulle bli så mycket enklare då. Följden blev ju att utseendet på hela gravkvarter förändrades successivt genom att göra det en och en grav åt gången. Under relativt kort tid hade karaktären av begravningsplatsen ändrats totalt och det utan att Länsstyrelsen hade blivit informerad.
Träden kan stå i en ensidig eller dubbelsidig allé, de kan inrama olika områden och gravkvarter, de kan vara som rumsavskiljare eller som skogsdungar i en större park, begravningsplats eller kyrkogård. Ofta ser man även stora träd på enskilda gravar, gravar som sedan lång tid tillbaka har återlämnats till huvudmannen. Dessa träd har en gång i tiden planterats utan tanke på att de kommer att växa kanske över hundra år. Men över tid har dessa träd blivit en del av kyrkogården och begravningsplatsen.
En trädvårdsplan bidrar starkt till att eventuella riskträd har hunnits avverkas innan eventuell storm har gripit in med risk för materiella skador och ännu värre, risk för mycket allvarliga personskador. Det finns annars förmodligen risk för bristande kunskap om biotopskydd beträffande alléer av lövträd. Alléer av barrträd omfattas inte av biotopskydd.
Här i norra Sverige har vi inte den mångfalden av lövträd. Vi har björk, asp, rönn, hägg och sälg. Dessa blir inte så gamla och de finns runt husknuten. Följden blir att deras ekonomiska värde hamnar avsevärt lägre än värdet för de ädla lövträden. Men de fyller ju samma funktion. Sköter man dessa träd enligt trädvårdsplanen får man en kontinuitet i trädbeståndet som ger bra trädstandard. Kostnaderna för trädvård kan fördelas jämnare över åren och de kostsamma stora kraftinsatserna blir betydligt mindre.
Det finns duktiga vaktmästare inom begravningsverksamheterna som kan hantera motorsågar. I brist av en trädvårdsplan inom begravningsplatserna är det lätt att träd exempelvis i alléer avverkas planlöst efter behovet utan insikt på det långsiktiga resultatet. Den gröna kompetensen saknas i stor utsträckning och återskapande av hållbara trädbestånd sker utan genomarbetad plan.
Det är intressant att upptäcka i gamla planritningar hade man även planerat ytor för planteringar av träd på gravfälten. Man har lämnat luckor i gravrader, alltså hoppat över några gravar med viss regelbundenhet till förmån för trädplanteringar. Dessa luckor har dock sällan använts som det var tänkt utan de har blivit nya gravar. Det har skett en förtätning. Med det här vill jag säga att i en trädvårdsplan kan gamla planritningar ge viss information hur det var tänkt och möjligtvis kunna ta del av det i planen.
För att behålla och utveckla det befintliga trädbeståndet inom begravningsplatser krävs det krafttag av församlingarna för detta. Skogspartier ska gallras och slyröjas för att hålla det öppet. Man bör anstränga sig att göra begravningsplatserna mer tillgängliga och ljusa. Skadorna efter flera års bristande skötsel kan ta flera år att åtgärda.
Reino Raitala, RR Landskap, Landskapsingenjör
