Mitt Yrkesval – Arbetande förman

Sedan tonåren har jag arbetat med trädgård och det har följt mig som en röd tråd genom livet. Först som sommarjobbare åt Huge Bostäder när jag var i sextonårsåldern. Senare som säsongare åt Svenska Bostäder medan jag pluggade teknisk fysik i Umeå. Jobbade också som säsongare åt Svensk Markservice när jag pluggade filosofi på Stockholms Universitet. Tanken var aldrig att jobba trädgård och utemiljö på heltid, det var inget som lockade mig.

Men efter mina filosofistudier då jag kände att jag behövde en paus från det intellektuella och bara arbeta. Så jag tog en heltidstjänst på Svensk Markservice där jag var placerad på parkentreprenad i Nacka, närmare bestämt i Saltsjö-Boo. Parken i Nacka är uppdelad i tre områden, Sicklaön, Saltsjö-Boo och Saltsjöbaden, jag fick chansen att arbeta periodvis på alla tre områden men min huvudsakliga placering var i Saltsjö-Boo. Parken var en bra arbetsplats, bara det faktum att varje arbetsdag bjöd på vackra naturupplevelser med inbjudande badstränder och frodig naturmark var tillräckligt för att må bra på arbetet. Trots vissa sämre sysslor som detta arbete faktiskt innebär.
Även vintern bjöd på mer varierande sysslor än endast vinterväghållning som att spola naturisplaner, vilket var extra givande när barnen med stor glädje sprang ut för att leka på isen. Jag upplevde det som att det vi gjorde hade en god samhällsnytta. Speciellt i ett område som Nacka där många boende är ute mycket, samtidigt som de i stor utsträckning är engagerade i sin utemiljö.

Självklart fanns det perioder av tristess och ibland kändes arbetsuppgifter som en grådaskig rutin som upprepade sig gång på gång, att syssla mycket med skräphantering på vintern var inte heller något som höjde värdet på arbetet, varken subjektivt eller objektivt. Jag har själv funderat och funnit det underligt att inte den typen av arbetsuppgifter är utlagda på underentreprenör. För att på så sätt locka mer kompetent och utbildad arbetskraft som ofta värjer sig, antagligen på basis av vissa mindre extravaganta arbetsuppgifter. I sin helhet är det ändå ett bra yrke som kan bjuda på många unika, krävande och utvecklande arbetsuppgifter.

Något som dock aldrig kändes grådaskigt eller trist var beskärning och jag hade förmånen att jobba med en väldigt kunnig och driven arborist från vilken jag sög åt mig så mycket kunskap och erfarenhet som möjligt av. Jag började långsamt inse vilket enormt kunskapsdjup som finns inom trädgård, allt ifrån kunskap om lignoser, och perenner, deras ståndortskrav, olika beskärningstekniker för respektive växt. Även jordens mikrobiologi och olika jordarter som i sin tur påverkar växter på unika sätt och skapar växtbetingelser för växter med kraftigt olika överlevnadstekniker, stresstrateger, konkurrensstrateger o.s.v.
Plötsligt insåg jag hur lite jag kunde och hur svårt trädgård kan vara och vilken onyanserad och enkel bild branschen i stort hade på yrket. Det handlade inte om växter eller själva utemiljön i första hand, det handlade om som så mycket annat idag om vinstmaximering och att använda så billig personal som möjligt, på bekostnad av utemiljön och växterna i den. Snart insåg jag även att chefer på högre nivå ofta var människor utan utbildning inom trädgård men som förstod hur vinstmaximering fungerar, vilket var en upptäckt delvis färgad av förargelse.

Det var i denna veva som jag av en slump halkade in på en yrkeshögskoleutbildning på Trädgårdsakademin. Det var inte en trädgårdsmästarutbildning, men den hade en bredd som inte trädgårdsmästarutbildningar har och verkade ligga precis rätt i tiden. Fortfarande trött på det filosofiska valde jag att söka, blev antagen och fullföljde utbildningen och är nu nyexaminerad arbetsledare inom grönyteförvaltning. Det var helt enkelt inte bara jag som hade insett kunskaps- och kompetensbristen i branschen, denna utbildning var ett direkt svar på denna och ett försök att öka utbildningsnivån i en bransch som törstar efter kompetent och kunnig personal.

Utbildningen var en riktig ögonöppnare, dels kunskapsmässigt men också att branschen inte enbart består av skötsel och underhåll i park- eller bostadsmiljö. Även stadsplanering är inkluderat, där forskare framställer program där man med hjälp av träds habitus kan på det teoretiska a prioristadiet planera planteringar för att hämma oönskade luftströmmar. Det är såklart alltid skötseln som i slutändan bevarar utemiljön och tråkigt nog är det troligtvis den mest försummade delen av utemiljöbranschen, i alla fall som jag upplevt det i Stockholmsområdet.

Detta är också en aspekt som sporrat mig att stanna kvar och arbeta inom branschen, det finns så mycket utrymme för förbättring. En stor del av denna tror jag ligger i att få upp ögonen hos beställare och entreprenörer för värdet av en vacker och välskött utemiljö, vilket har ökat det senaste decenniet med bland annat högre kunskapskrav på anställda. Men också att beställare ställer högre krav och inte drar sig för att vitesbelägga entreprenörer som missköter sig och bidrar till en eftersatt utemiljö.
Förhoppningsvis kommer det att skapas ett utrymme för entreprenörer med högre kvalitets- och servicekänsla, där beställare är villiga att betala lite extra för att få en nivå på utemiljön som vi faktiskt borde ha.

Wathier Lindgren, Förman Green Landscaping