
Trenden mot att återta arbetsutförande i egen regi har funnits länge och inte minst då sådan produktion som ligger i den högre delen av värdekedjan. Att ha viktiga delar av gatudriften, parkdriften, va-driften, renhållningen etc i egen regi bygger både kompetens inom organisationen och skapar tillgänglighet för snabba och flexibla insatser. Det senaste året har intresset för att återta tidigare entreprenadförlagda arbeten i egen regi blivit större men vi har också en tydlig trend i att kommunerna önskar en samlad lösning på teknisk förvaltning som är så självreglerande som möjligt inom angivna anslagsramar.
Tillsyn/rondering är en förutsättning för att rätt kunna bedöma och prioritera behovet av avhjälpande underhåll och tillsynen är därför något många vill ha i egen regi. Underhållsbehovet i utemiljön är kraftigt eftersatt i flertalet kommuner och det är ständigt en svår avvägning vad som ska åtgärdas och vad som får vänta. När underhållsskulden växer och känns mer än övermäktig på många ställen vill man gärna ha besluten och prioutförandet hos sina egna medarbetare.
En bidragande faktor till trenden att återta i egen regi handlar om att priserna på tekniska drift- och underhållsentreprenader pressats kraftigt de senaste tio åren och olika företagsfusioner och uppköp har gett färre, men större aktörer på marknaden. Konsekvensen är att de medelstora entreprenörerna minskat i antal. Det var dessa som bäst passade in i kommunernas behov.
De få, stora aktörerna använder sig i allt större utsträckning av underentreprenörer i flera led, som i många fall blir de verkliga arbetsutförarna och entreprenören allt mer blir en general eller paraplyorganisation. Beställaren kommer då längre från den yttersta länken i utförandekedjan och tappar styrförmåga och insyn i den dagliga verksamheten. Gatuchefen blir då en pappersvändare som ska hantera allt utförande via andra och eftersom många tilläggsarbeten går på löpande räkning är det inte lätt att ha situationen under kontroll. En dyr vinter blir inte mindre dyr för att kommunen har en extern generalentreprenör.
Den form många kommuner vill bedriva teknisk verksamhet i är enligt min mening blandformen där kommunen själv eller genom ett kommunalt bolag agerar generalintraprenör – ett i sammanhanget intressant ord som skulle behöva sin definition – och genom en blandning av egen utförandepersonal och upphandlade underentreprenörer levererar allt det som en stor entreprenör eller facility management företag annars skulle ha gjort i en renodlad entreprenadsituation.
Kommunala energi- eller bostadsbolag är i ett flertal kommuner navet för teknisk utförandeverksamhet och med rätt uppbyggd budgetering och reglering av skattefinansierad verksamhet (och tydlig gränsdragning mot de affärsdrivande delarna) är detta en på många håll önskvärd utförandemodell.
En generalintraprenör med full affärskompetens, men också med bredden i verksamheterna som skapar möjligheten till stora synergieffekter. Och utan att kommunen behöver bygga upp dubbla tjänstemannaorganisationer som är vanligt i traditionella beställar-utförarverksamheter. Beställandet bygger då på att generalintraprenören för drift och underhåll har egna anslagsramar och att beställarsidan huvudsakligen arbetar framåtriktande mot projektverksamheten.
En svaghet är förstås hur man avgränsar affärsrisken och ser till att beställningen håller sig inom angivna ramar. Alla som arbetar med vinterväghållning känner ju till svårigheterna att styra över vädret och en dyr vinter måste oavsett utförandeform regleras antingen genom extraanslag eller genom strypta underhållsarbeten. Ofta är dessa kommunicerande kärl i verksamheten inte tydligt definierade och med en generalentreprenör eller totalentreprenör finns åtminstone ett tydligt system för avräkning, dock utan att man vet var överskridanden ska finansieras. Men ska man ha en generalintraprenör så måste affärsrisken vara reglerad och genomskinlig i både budgetering, redovisning och omprioritering mellan beställare och utförare.
Utföraren arbetar ju efter självkostnadsprincipen och har inte alls samma möjlighet som en entreprenör att tjäna igen på gungorna vad man förlorar på karusellen. Det är också svårt i offentlig redovisning att kunna fondera medel för att använda som en reglerade buffert mellan åren. Å andra sidan styrs den offentlige generalintraprenören av kommunen själv med fullt beslutsmandat och insyn i både verksamhet och affär. Och kommunen kan behålla och utveckla egen kompetens i både beställning av underentreprenader och utförande i egen regi.
Konkurrensutsättningen är heller inget problem. I en samlad lösning på bolagssidan syns dirfekt hur mycket som produceras internt respektive externt. Kommunen får i en generalintraprenör en kompetent upphandling och styrning av underentreprenörer utan att en annan general skär emellan med sin organisation och sina marginaler. Man kan också lätt mäta synergieffekterna mellan t ex gatubelysningen och energisidan. Eller mellan yttre fastighetsskötsel av bostäder, kommunfastigheter och parkskötsel. Allra bäst är nog att samverkan i tekniskt utförande klarar att producera mer under kontrollerade former. Generalintraprenören är absolut på frammarsch i de svenska kommunernas tekniska verksamheter. Inte minst som en förberedelse inför sämre tider och hårdare kamp om att få använda skattekronorna.
Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB

Låt det blomma – det är vår!
När vi nu är i maj har våren kommit till hela vårt avlånga land. Låt dig inspireras av olika kombinationer med lökväxter så kan du måla med hela färgskalan. […]

Varför blir det inte som jag hade tänkt mig?
Förväntningar på växter och trädgårdsodling […]

Hållbar marksanering – för grön återanvändning av marken
I en perfekt värld går all mark att återställa till sin forna glans, men så är det tyvärr inte (ännu). Det finns markområden som inte kan återanvändas helt utan vidare, men en överraskande stor andel kan faktiskt saneras och bli säker att bygga på […]

Synliggör underhållsbehovet
Underhållsskulden pratades det mycket om redan för 15 år sedan. Det vi redan då visste är att när proppen åker ur flaskan kommer det att välla fram allt möjligt […]

Låt årsklockan styra kyrkogårdsarbetet
Vad är en årsklocka? Det är ett systematiserat schema för arbetsuppgifterna, hur omfattande de är och när de utförs under arbetsåret […]

Grönyteskötsel förädlar anstalter
Svenska anstalter har stor potential att utveckla park och trädgård till attraktiva anläggningar. Klienter erbjuds meningsfull sysselsättning och följer övergripande och levande strategier för utformningen genom enskilda skötselinsatser […]

Använd en elektrisk kistsänkare – spara ryggarna och klara arbetsmiljökraven
Det är dags att prata klarspråk om en viktig vardagsfråga som handlar både om etik och arbetsmiljö. Vid kistgravsättning har vi fem olika möjligheter att sänka kistan […]

Se upp med rasrisken vid återfyllning efter kistgravsättning
Många tror att risken för ras är över när graven är grävd och stämpad, men i själva verket kan den vara som störst vid återfyllningen […]

Restaurering av våtmark – så här går det till
Anläggning, restaurering och underhåll av våtmark är av stor vikt för en levande natur med biologisk mångfald, vilket gagnar oss allihopa, såväl människor som djur. […]

Förändringar i Arbetsmiljöreglerna 2025
Vi på Acama har anpassat våra säkerhetskurser och kursmaterialen enligt det nya regelverket för 2025 […]

Är effektivisering rätt väg att gå?
Kyrkogårdens kärnuppdrag är att begrava de döda och hålla begravningsplatserna i ordnat och värdigt skick. Tror du att det är vårt kärnuppdrag som drar det mesta av våra resurser? […]

Hur hanterar vi dagvattenanläggningar? Dålig skötsel driver upp kostnaderna
Dagvatten, det vatten som rinner av från mark, tak och vägar vid regn eller snösmältning, kan innehålla farliga föroreningar och orsaka stora problem om det inte hanteras rätt […]

Nu när allt ska vara grönt – borde det väl också gälla industrifastigheterna?
Förvaltning av industrifastigheter kräver ett långsiktigt tänk och ett fokus på underhåll och förbättringar av befintliga system […]

Ett år på kyrkogården
Följ med under ett års arbete på våra kyrkogårdar i Solberga pastorat […]

Den överskattade gräsmattan
En gräsmatta ska man bara ha. Och finns det en gräsmatta när man flyttar in i ett hus med trädgård får den ofta vara kvar. Så man börjar gödsla, vattna och klippa.. […]

Julrosor ger hopp om våren
Julrosor som blommar innan det mesta annat är exklusiva men förvånansvärt tacksamma. Trots att vädret kan skifta mellan snö och mildväder så klarar de av strapatserna […]

Vi måste börja jobba smartare
Begravningsavgiften är dyr som den är. Så är det dags igen. Kostnaderna ökar utan att vara kopplade till något effektivitetsmått […]

Digitalisering för effektivare vinterväghållning
Med långa vintrar och snabba väderomslag ställs höga krav på att hålla vägarna säkra och framkomliga, samtidigt som kostnader och miljöpåverkan måste hållas under kontroll […]

Tio trender inom vinterväghållning
Vintern närmar sig med stormsteg och därmed med största sannolikhet även oväder, snökaos och halka. […]

Det finns annat än gräsmatta
Den älskade gräsmattan fyller våra parker, oräkneliga rondeller och även minsta lilla plätt i staden. Men den visar sig vara lika bra för den biologiska mångfalden som en öken, eller ibland till och med sämre. […]

Designa en ätbar trädgård
Ibland får jag frågan om jag kan designa en trädgård med så mycket ätbart jag bara kan få in. Det är en rolig utmaning som också ligger i tiden […]

Är arbetet med den eviga vilans platser värdefullt?
Är begravningsväsendet inte tillräckligt viktigt för att få tillgång till att bygga ut begravningsplatserna, rimligt avståndsmässigt och med rimliga markförhållanden? […]