I min hemkommun renoverades förra året en torgyta i centralorten. En yta som det visade sig skulle bli en i princip enda stor lekyta. Genom hela ytan går en lång orm i gjuten gummigranulat som binder samman området. Cirka två veckor efter att torget öppnat noterade jag en skada i ormens granulat; på ett ställe hade det eldats och på ett annat ställe hade det gröpts ur en bit i granulaten. Vandalisering så centralt är väl inga konstigheter tänkte jag och tiden gick.
Flera besök med egna barn och två år senare är fortfarande samma skador kvar. När lekplatsen kostat omkring fem miljoner kronor så känns ett sådant fel onödigt. Det är givetvis inte enda stället det här problemet finns på. Jag har sett det näst intill dagligen de senaste åren och problematiken är i princip densamma oavsett om det gäller lekytor, bostadsområden eller offentliga planteringar; det verkar finnas mer pengar till investering än drift och underhåll.
Det är som ni vet ingen nyhet att det ser ut så här och som Pauline Bjuhr visar i sitt inlägg på Gröna Trender ”Jaha, behövde det skötas också?” kan det bero på flera saker. Det är en aning paradoxalt när det samtidigt finns väldigt mycket kunskap och normer kring hur man borde utföra de här delarna på rätt sätt och att det ändå inte fungerar.
Min aspekt i det här är att anlägga rätt sett till den budget man har, inte bara i investering utan det som kommer därefter. Det låter så simpelt, men någonstans tar man nu det för givet att saker och ting löser sig utan att prata om och förtydliga just det simpla.
Anlägger man en orm i gummigranulat så får man utgå att man måste reparera den vid ett par tillfällen per år. Finns inte den möjligheten kanske det är bättre att välja ett annat material, eller för den delen backa bandet till formgivningen av ytan för att ändra redan där.
De exempel som fungerat bäst sett till min erfarenhet är de mindre projekten där få inblandade parter respekterar varandras kompetenser och behov. Vi utför till exempel just nu en innergårdsrenovering åt en bostadsrättsförening i Stockholm. Där är vi tre-fyra personer på byggmöten. Föreningen är väldigt tydliga med hur de och deras brukare vill använda ytan och hur mycket resurser de har att sköta den framöver, medan vi är tydliga med vilka material man kan välja för att nå dessa mål. Kommunikation och tillförlit skulle man nog kunna sammanfatta det.
Det är såklart mer komplicerat när det är större projektgrupper med fler parametrar igång samtidigt, men om inte annat är det nog en poäng i att undersöka vad som får dessa mindre grupper att fungera mer friktionsfritt och enligt min erfarenhet med bättre resultat.
Ibland finns inte alltid den gröna kompetensen eller intresset hos de som sitter med i aktuella projektgrupper, det är då ännu mer angeläget att vi som besitter just kompetens och intresse för utemiljö bistår med detta när vi har möjlighet. Så att rätt investering ger gott resultat för brukarna av utemiljön, även på längre sikt.
Oskar Berg, landskapsingenjör och ägare till Berg&Landskap AB
Fakta
Berg & Landskap AB arbetar med kvalitativa skötsel och utveckling av utemiljöer för företag, föreningar och offentliga organisationer. För en trygg, säker och trivsam utemiljö – på ett hållbart sätt.
Oskar Berg äger företaget och har studerat till landskapsingenjör vid SLU Alnarp. Därefter har han arbetat som driftsledare och beställare i Stockholm och Dalarna.

Den nya kistgravlunden på Skogskyrkogården i Ljungby
I somras besökte vi Skogskyrkogården i Ljungby. Där har de anlagt en ny kistgravlund och vi har fått intervjua dem om kistgravlunden.. […]

Så får du mer gjort i grön drift
Praktiska råd om planering, ställtider, maskiner, arbetsledning och arbetsmiljö för en effektivare grön drift i park, kyrkogård och utemiljö.. […]

När terrängen får visa vägen
I Hjørrings urnlund formar sluttningar, terrasser, vegetation och slingrande gångar en kyrkogård där landskapets förutsättningar blivit en del av gestaltningen.. […]

När en gammal kyrkogård får nya gravformer
På Ostfriedhof i Wismar ligger nästan tvåhundra års kyrkogårdshistoria sida vid sida med dagens gemensamma och skötselfria gravmodeller.. […]

Vad händer med en park efter drygt 20 år?
Bürgerpark i Wismar byggdes ut och gestaltades om inför Landesgartenschau 2002. Nu är den sedan länge vardagspark.. […]

När graven blir allas ansvar – vem ska då betala?
När en privat grav blir kulturhistoriskt värdefull uppstår frågan om vem som ska vårda den och betala.. […]

När felanmälningarna börjar styra underhållet
Om hur små uppskjutna åtgärder gör verksamheten mer akut, dyrare och svårare att styra.. […]

När vädret inte längre följer kalendern
När vädret inte längre följer kalendern behöver grön drift bygga mer på observation, lokala beslut och praktisk klimatanpassning.. […]

När kyrkogårdens uppdrag växer men bemanningen står still
Bemanning går inte att bedöma rättvist förrän driftuppdraget är tydligt beskrivet. När uppdraget blir synligt blir det också lättare att förstå vad resurserna faktiskt räcker till.. […]

Den demografiska förändringen
Sverige har byggt sin begravningsverksamhet under en tid då kremation och återanvändning av gravmark minskade markbehovet. Ett mer mångreligiöst samhälle förändrar nu planeringsförutsättningarna och väcker frågor om både ny gravmark och verkligt inflytande.. […]

När utemiljön får en underhållsskuld
Underhållsskuld i kommunens utemiljöer uppstår ofta steg för steg. När gångvägar, träd, lekplatser, dagvattenlösningar och parkmiljöer inte underhålls i tid växer framtida kostnader.. […]

Skagens Assistens kyrkogård – där historien fortfarande lever
Följ med till Skagens Assistens kyrkogård – en levande plats där konstnärshistoria, havets och krigens offer, personliga gravar, biologisk mångfald och en imponerande skötsel möts. […]

Trädgårdarna som räddades av frivilliga
I Christiansgave i Hjørring räddade frivilliga fyra tematrädgårdar när kommunen behövde spara. Ett reportage om parkhistoria, skötsel och lokalt engagemang. […]

När kyrkogården får en underhållsskuld
Underhållsskuld på kyrkogården handlar inte bara om framtida kostnader. Gångar, träd, murar, gravstenar, vatten och kulturmiljö kräver planerat underhåll, säkerhetsarbete och långsiktigt ansvar. […]

Fyra sätt att organisera gata och park
Hur kommunen organiserar gata och park påverkar ansvar, kvalitet, ekonomi och långsiktigt underhåll. Här beskrivs fyra vanliga organisationsmodeller och deras styrkor och risker. […]

Den gröna nyttan som inte syns i budgeten
En park har sällan en intäktssida. Den skickar ingen faktura till den som promenerar, leker eller söker skugga.. […]

Kyrkogårdens värden – svåra att se, svåra att värdera
I den tredje artikeln i serien lyfter vi blicken från organisation och ansvar till frågan om vad en kyrkogård egentligen är värd.. […]

Perenner i vått och torrt
Hur skapar vi vackra och spännande planteringar som överlever torra somrar, blöta vintrar och plötsliga skyfall? […]

Fyra sätt att bära samma ansvar
Begravningsverksamheten är ett av samhällets mest lågmälda uppdrag. Den syns inte varje dag för de flesta av oss.. […]

Hur det är att jobba på kyrkogårdsförvaltningen i Malmö
Att göra fint på kyrkogården innebär att man hedrar minnet att den avlidne genom att vårda och smycka deras plats.. […]

Vem tar hand om kommunens utemiljöer?
Kommunens parker, gator och vattenlösningar är mer än drift. De är vardagens samhällsförvaltning.. […]

När samhällets sista ansvar granskas
Begravningsverksamheten fungerar oftast tyst i bakgrunden. Nu ska regeringen se över styrning, avgift, ansvar och beredskap.. […]
