På vår studieresa i södra Indien har vi nu kommit till den välkända staden Mysore, som faktiskt vunnit pris som hela Indiens renaste stad 2015, 2016 och även 2017 och satsar stora summor på miljonstadens renhållning.
Mysore City Corporation har mer än 2200 renhållningsarbetare och varje dag sopsorterar man 180 ton gatusopor i den centrala avfallsanläggningen och lika mycket hushållsavfall i de 9 olika decentraliserade avfallsanläggningarna ute i stadsdelarna. Miljö- och hälsoförvaltningens arbete leds av Dr. Nagaraju, stadens Health Officer som i många år kämpat hårt för att bekämpa sjukdomar och skadedjur som tidigare var en oundviklig fråga så fort man pratade om renhållning i Mysore. Han har verkligen åstadkommit stor förändring under sin tid här.
Vi fick tillfälle att besöka både en av de decentraliserade depåerna för hushållsavfall och den stora, centrala anläggningen för gatusoporna. En typisk hushållsavfallsdepå har 16 bilar som samlar in soporna och kör dom till depån, 10 arbetare för sopsorteringen, ett par arbetsledare och en Health-Inspector som ansvarig chef. På depån sorteras det komposterbara avfallet igenom för att få bort felfraktioner som plast och liknande. Felprocenten ligger på runt 15-20% men sjunker tack vare upplysningskampanjer i bostadsområden och skolor.
Det icke-komposteringsbara avfallet sorteras upp i 23 olika fraktioner och hämtas sedan av kommunalt anställd personal, man har helt lämnat entreprenörer. När man hade använt sig av entreprenörer tidigare hade svinnet och omkostnaderna blivit så stora att det blev dubbelt så dyrt att renhålla. Dr. Nagaraju har drivit igenom detta till stor succé.
Folk får lov att köpa och då betala för det som är återvinningsbart och återanvändningsbart. Komposten görs på plats i depån och hela processen tar i princip bara en månad i det tropiska klimatet. Färdig kompost hämtas sedan av närliggande bönder, som får det gratis upp till 3kg per dag om dom själv hämtar på plats. Genom decentralisering i 9 mindre depåer på knappt ett hektar var sparas stora summor i transporter eftersom en hel del upparbetas på plats.
Vi besökte även Devaraju Heritage Market, Mysores största marknadsplats. Här finns inga oregistrerade gatuförsäljare utan alla marknadsstånd har en fast plats. Totalt finns det 823 försäljare och var och en har en egen avfallshink/tunna att kasta sitt avfall i och alla är tvungna att separera i komposterbart och icke-komposterbart avfall. Inne på marknaden arbetar 23 renhållningsarbetare och 2 arbetsledare i två olika skift med att städa undan skräp från gångarna och det separeras på en omsorteringsplats utanför själva marknadsområdet. Man har lyckats reducera avfallsmängden från 8 ton om dagen till 6 ton tack vare utbildningsinsatser bland försäljarna. Hela marknadsområdet maskinskuras också flera gånger i veckan under nattetid när marknaden är stängd.
Vi har också förmånen att få diskutera avfallsfrågorna och gaturenhållningen med både miljö- och hälsoskyddschefen, Dr. Nagaraju och stadsdirektören i Mysore, Mrs. Shilpa Nag, vid ett besök på stadsförvaltningens huvudkontor. Särskilt intressant är det att se hur man aktivt arbetar för att öka andelen kvinnliga chefer och i princip är det nu jämnt mellan könen i Mysore på ledande poster, då det har blivit lagstadgat att kvinnor ska ha 50% av positionerna i kommunens ledning, kanske något att fundera på även här i Sverige?
Många av renhållningsjobben utförs av kvinnor som kanske inte tidigare kunnat försörja sig själva p.g.a bristande skolgång och fattigdom. Alla arbetare får sjukförsäkring, fria arbetskläder, gratis frukost och en kontantlön om drygt 17.000 rupier per månad. Kontantlönen är inte hög men tillräcklig för att klara sig på under enkla förhållanden och det är en fast inkomstkälla. Hela 24% av renhållningsbudgeten går direkt till personalomkostnader.
Sedan Dr. Nagaraja, som är läkare till yrket, inledde sitt arbete för mer än tio år sedan har det inte brutit ut några epidemiska sjukdomar mer i staden och skadedjuren på allmän plats har minskat drastiskt. De har även lyckats koppla varenda hushåll i hela staden till det kommunala VA-systemet, en verklig bedrift. Staden är även 100% fri från avföring på gatorna. Så förändringarna går snabbt och framåt i en rasande takt.
Helt överraskande blir vi sedan inbjudna att följa med Dr. Nagaraju in till borgmästaren som just sitter i möte med sina kollegor i stadens City Council. The Mayor of Mysore, Mrs. Pushpalatha Jagannatha är mycket vänlig, bjuder oss på indiskt chai och frågar vad vi har fått för intryck av staden. Jag säger då att jag är mycket positivt överraskad av hur långt man kommit i renhållningsarbetet och att det faktiskt syns överallt på gator och torg att Mysore satsar på hålla staden ren. Borgmästaren berättar då att man är mycket mån om sina kontakter till Europa och att Sverige på inget sätt är obekant för dom. För ett par år sedan var en delegation från Mysore i Eskilstuna och man slöt ett vänskapsfördrag och hon själv skulle mycket gärna besöka Sverige vid tillfälle för att få veta mer om svenskt miljöarbete och inte minst utvecklingen på recyclingområdet.
Så roligt att se hur stadsrenhållningen faktiskt har sådan prioritet och anses så viktig att Mysores kommundirektör och borgmästare båda tog sig tid i sina hårt ansträngda almanackor att träffa oss från Gröna Trender.
Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB

Den nya kistgravlunden på Skogskyrkogården i Ljungby
I somras besökte vi Skogskyrkogården i Ljungby. Där har de anlagt en ny kistgravlund och vi har fått intervjua dem om kistgravlunden.. […]

Så får du mer gjort i grön drift
Praktiska råd om planering, ställtider, maskiner, arbetsledning och arbetsmiljö för en effektivare grön drift i park, kyrkogård och utemiljö.. […]

När terrängen får visa vägen
I Hjørrings urnlund formar sluttningar, terrasser, vegetation och slingrande gångar en kyrkogård där landskapets förutsättningar blivit en del av gestaltningen.. […]

När en gammal kyrkogård får nya gravformer
På Ostfriedhof i Wismar ligger nästan tvåhundra års kyrkogårdshistoria sida vid sida med dagens gemensamma och skötselfria gravmodeller.. […]

Vad händer med en park efter drygt 20 år?
Bürgerpark i Wismar byggdes ut och gestaltades om inför Landesgartenschau 2002. Nu är den sedan länge vardagspark.. […]

När graven blir allas ansvar – vem ska då betala?
När en privat grav blir kulturhistoriskt värdefull uppstår frågan om vem som ska vårda den och betala.. […]

När felanmälningarna börjar styra underhållet
Om hur små uppskjutna åtgärder gör verksamheten mer akut, dyrare och svårare att styra.. […]

När vädret inte längre följer kalendern
När vädret inte längre följer kalendern behöver grön drift bygga mer på observation, lokala beslut och praktisk klimatanpassning.. […]

När kyrkogårdens uppdrag växer men bemanningen står still
Bemanning går inte att bedöma rättvist förrän driftuppdraget är tydligt beskrivet. När uppdraget blir synligt blir det också lättare att förstå vad resurserna faktiskt räcker till.. […]

Den demografiska förändringen
Sverige har byggt sin begravningsverksamhet under en tid då kremation och återanvändning av gravmark minskade markbehovet. Ett mer mångreligiöst samhälle förändrar nu planeringsförutsättningarna och väcker frågor om både ny gravmark och verkligt inflytande.. […]

När utemiljön får en underhållsskuld
Underhållsskuld i kommunens utemiljöer uppstår ofta steg för steg. När gångvägar, träd, lekplatser, dagvattenlösningar och parkmiljöer inte underhålls i tid växer framtida kostnader.. […]

Skagens Assistens kyrkogård – där historien fortfarande lever
Följ med till Skagens Assistens kyrkogård – en levande plats där konstnärshistoria, havets och krigens offer, personliga gravar, biologisk mångfald och en imponerande skötsel möts. […]

Trädgårdarna som räddades av frivilliga
I Christiansgave i Hjørring räddade frivilliga fyra tematrädgårdar när kommunen behövde spara. Ett reportage om parkhistoria, skötsel och lokalt engagemang. […]

När kyrkogården får en underhållsskuld
Underhållsskuld på kyrkogården handlar inte bara om framtida kostnader. Gångar, träd, murar, gravstenar, vatten och kulturmiljö kräver planerat underhåll, säkerhetsarbete och långsiktigt ansvar. […]

Fyra sätt att organisera gata och park
Hur kommunen organiserar gata och park påverkar ansvar, kvalitet, ekonomi och långsiktigt underhåll. Här beskrivs fyra vanliga organisationsmodeller och deras styrkor och risker. […]

Den gröna nyttan som inte syns i budgeten
En park har sällan en intäktssida. Den skickar ingen faktura till den som promenerar, leker eller söker skugga.. […]

Kyrkogårdens värden – svåra att se, svåra att värdera
I den tredje artikeln i serien lyfter vi blicken från organisation och ansvar till frågan om vad en kyrkogård egentligen är värd.. […]

Perenner i vått och torrt
Hur skapar vi vackra och spännande planteringar som överlever torra somrar, blöta vintrar och plötsliga skyfall? […]

Fyra sätt att bära samma ansvar
Begravningsverksamheten är ett av samhällets mest lågmälda uppdrag. Den syns inte varje dag för de flesta av oss.. […]

Hur det är att jobba på kyrkogårdsförvaltningen i Malmö
Att göra fint på kyrkogården innebär att man hedrar minnet att den avlidne genom att vårda och smycka deras plats.. […]

Vem tar hand om kommunens utemiljöer?
Kommunens parker, gator och vattenlösningar är mer än drift. De är vardagens samhällsförvaltning.. […]

När samhällets sista ansvar granskas
Begravningsverksamheten fungerar oftast tyst i bakgrunden. Nu ska regeringen se över styrning, avgift, ansvar och beredskap.. […]









