Att studera på distans har en lång historia inom utbildning, eftersom det för många varit den enda vägen till fortbildning i vuxen ålder. Innan it-åldern gick man korrespondenskurser, man fick alltså sina uppgifter och rättningar per brev. Dagens digitala teknik har snabbat upp processen, proven är självrättande, föreläsarna hålls live via webbinarer och det går snabbt att få svar från sin lärare när man har frågor. Grupparbeten görs t ex via Skype och Hangout eller i digitala grupprum. Det finns utbildningar inom alla möjliga ämnen och på alla nivåer, från grundvux till universitetsstudier. Inom vår bransch så finns det ett antal utbildningsanordnare som förutom kortare kurser också har distansutbildningar på yrkeshögskolenivå. Som elev på en yrkeshögskoleutbildning tar man tar en examen som ska garantera en viss uppnådd kunskapsnivå. En yrkeshögskoleutbildning är 1-2 år lång och är avgiftsfri. Den berättigar till studiemedel via CSN, så det är alltså flera faktorer som gör det här konceptet attraktivt för både eleven och eventuell arbetsgivare.
Vem är det då som studerar på distans?
Ofta är det en person som vill fortbilda sig i sitt nuvarande yrke, kanske skaffa sig en spetskunskap som kan vara till nytta i löneförhandlingar eller när man söker sig vidare till en ny arbetsgivare. Det är också vanligt med branschbytare, man känner sig färdig i sitt nuvarande yrke och vill prova på något nytt. Många har familj och kan eller vill inte flytta. Överraskande många bor i närområdet, och då är det utbildningsformen som avgör, inte hur långt man har till utbildningsanordnaren. Inom yrkeshögskoleutbildningarna är det ett stort antal elever som arbetar heltid parallellt med studierna. Att man har möjlighet att kombinera arbete och studier är för många en förutsättning för att studierna alls ska bli av. Detta ska vi återkomma till.
Distansutbildningar har fler avhopp än konventionella utbildningar, trots att de är lika självvalda. Ibland hoppar man av för att man fick drömjobbet ändå, eller för att man kommit in på en annan utbildning som man hellre vill gå. Det är bara att gratulera och önska lycka till!
Men det är inte helt ovanligt att avhoppen har andra orsaker.
Att studera på distans kräver betydligt större disciplin av eleven än om man valt en traditionell utbildning. Man måste göra rum för studietid i sitt befintliga vardagsliv, och få uppbackning från familj och helst också arbetsgivaren. Man måste klara av tekniken, och ha baskunskaper i de vanligaste datorprogrammen. Man måste ha tillgång till en dator eller åtminstone surfplatta med hyfsad internetuppkoppling. Speciellt kan programvara för liveföreläsningar vara mycket resurskrävande för att inte hacka och göra föreläsningen obegriplig. För ett flertal kan allt detta komma som en chock, men de hoppar ändå inte av.
Som före detta lärare på en distansutbildning (arbetsledare -grönyteför) ser jag istället en del andra helt avgörande faktorer som avgörande för att en elev ska lyckas i sin utbildning:
Att man får hjälp när man behöver det, att det finns någon tillgänglig från skolans sida som kan hjälpa till med allt från teknikfrågor till studieteknik och kursrelaterade frågor. Som distanselev är det lätt att känna sig ensam och vilsen, och en distanselev kan behöva mer stöttning än en som har en skola att gå till. Lärartid är kostsamt för utbildningsanordnaren, men det lönar sig i form av examinerade elever.
Att man som elev är beredd att lägga tid på sina studier. Korrelationen mellan upplevd studiestress och faktiskt studietempo är inte logisk, dvs en elev som bollar arbete, pendling, småbarn oh föreningsliv kan mycket väl uppleva att utbildningen håller lagom tempo, medan en annan person som har mer tid att studera känner en enorm press, eftersom de inte är beredda/upplever sig ha möjlighet att ändra på något för att få den tid de behöver för studierna.
Samhörighet. Att snabbt få kontakt med klasskamrater är viktigt, man får hjälp, tips och peppning och kan ge samma tillbaka. Det ökar studiemotivationen betydligt, och kan också vara helt avgörande för att man ska stanna kvar på utbildningen.
Uppbackning från arbetsgivare och arbetskamrater. Det här brukar bli akut när det närmar sig LIA, alltså praktikperioderna. Om man inte gjort upp med sin arbetsgivare innan man påbörjar utbildningen kan det bli problem. Arbetsgivaren kanske inte alls är villig att ge personen en handledare och även förändrade arbetsuppgifter under LIA-perioden, och kanske inte heller vill bevilja tjänstledigt för att man ska kunna fullgöra sin LIA på annat företag. Att arbetskamraterna stöttar, och kanske att man till och med går utbildningen tillsammans, kan vara avgörande för att man ska orka hela vägen till examen.
Flexibilitet. Flexibiliteten i en distansutbildning borde ge eleven större möjligheter att klara av sina studier, men det är inte alla utbildningar som är särskilt flexibla. Delvis har det med pengar att göra, det är oerhört viktigt för utbildningsanordnaren att eleverna tar sin examen i tid, helst på examensdagen, för att de ska få betalt. Men många söker sig till en distansutbildning just för att kunna plugga i egen takt, och om det då blir för besvärligt när man inte håller det tänkta studietempot så kanske man väljer att hoppa av istället. Det är här det kan krocka ordentligt om har ett jobb som periodvis gör det mycket svårt att studera parallellt. Jobbet går alltid före.
LIA i sig brukar inte vara avgörande, men utslagsgivande. Det är ju faktiskt den enda möjlighet man har att visa sina kunskaper praktiskt, att träna på det man lärt sig, och få ett omdöme från sin handledare som ska lotsa en igenom LIA-perioden. En dålig LIA-period kan vara oerhört lärorik, men det kan också vara då man blir säker på om man valt rätt utbildning eller inriktning. Att komma ut på LIA och upptäcka att allt man slitit med under utbildningen faller på plats, att man direkt kan tillföra något till arbetsplatsen genom sina nya kunskaper är en riktigt stark självförtroendeboost.
När det gäller utbildningsplattformar så har jag i dagsläget testat 5 olika. Ingen är dålig, men de är har helt klart mycket olika upplägg. En och samma plattform kan också fungera helt annorlunda beroende på vilka funktioner utbildningsanordnaren har valt. Personligen föredrar jag de som är enkla i utformningen, de är mer lättöverskådliga och går snabbare att ta till sig. Jag vill inte lägga en massa tid på orientering, utan vill direkt hitta det jag söker utan att behöva besöka supportcaféer och liknande. En enkel plattform är också mer användarvänlig för den som inte är van att läsa på distans och kanske inte har så mycket datorvana. Här ställs stora krav på utbildningsanordnaren, att göra ett upplägg som verkligen fungerar och upplevs lättanvänt.
I de flesta utbildningarna ingår webbinar, man kopplar upp sig på en livesänd föreläsning och kan ställa frågor och diskutera precis som vid en vanlig föreläsning. Det finns en uppsjö av olika videokonferenssystem, men universiteten använder nästan uteslutande Adobe Connect än så länge, eftersom de får det via SUNET (Swedish University computer Network). Adobe Connect är en programvara som inte har stora krav på uppkoppling, men däremot en inte alltför klen dator. Det kan också bugga om man har en Chromebook, så funkar inte klockrent för alla. Jag har också använt några andra program, som jag upplever som mer eller mindre krävande när det gäller uppkoppling och datorkapacitet. En del kan tyvärr också vara rätt buggiga, vilket kan vara oerhört irriterande för den som ska vara med på föreläsningen. Att lyssna på en hackig inspelning i efterhand gör det dessutom väldigt svårt att koncentrerar sig på innehållet.
Att som arbetsgivare ha anställda som går den här typen av utbildning parallellt med arbetet kan vara en riktig vinstlott i form av fördjupad kunskap, ökat engagemang i arbetet, och en motivation som sprider sig till övriga anställda. Man slipper kostnader för fortbildningen, men det finns några frågeställningar att ta ställning till.
Hur påverkar det arbetsplatsen överlag? Blir det merarbete för andra anställda, finns det möjlighet att ta in en ersättare vid eventuell tjänstledighet?
Om den anställde ska göra LIA på egna företaget, hur har ni tänkt kring känslig information som den här personen kanske vanligtvis inte har del av? Ska hen få sitta med på möten som berör andra anställda?
När den anställde gått klart sin utbildning, har man som arbetsgivare möjlighet att erbjuda en tjänst eller ansvar som matchar de nya kunskaperna?
I och med att arbetslivet förändras i snabb takt så kommer vi att behöva fortbilda oss kontinuerligt. Ofta räcker det kanske med kortare utbildningar och workshopar för att uppdatera oss inom delar av våra yrkesområden, eller för att det kommit nya regler och föreskrifter beträffande t ex arbetsmiljö. Men när man vill gå en längre utbildning, så är distansutbildning ganska oslagbart eftersom det ger minsta möjliga påverkan på det egna livet. Man har möjlighet att ta en examen, om inte annat för att få papper på kunskaper man kanske redan har. Bara man är införstådd med att det är krävande, och har förberett omgivningen så att den backar upp i vardagen och arbetsgivaren så att de är med på tåget och ser fördelarna. Det vinner alla på.
Ingela Gudmundsson
