Den nya kistgravlunden på Skogskyrkogården i Ljungby

I somras besökte vi Skogskyrkogården i Ljungby. Där har de anlagt en ny kistgravlund och vi har fått intervjua Ida Ekenberg (kyrkogårds-och fastighetschef) och Hanna Lindblad Roche (trädgårdsingenjör) om kistgravlunden.

Ida och Hanna har besvarat våra frågor var för sig och vi delar deras svar oredigerade i denna artikel.

Vad är en kistgravlund och hur skiljer den sig från en traditionell gravplats?

Hannas svar: En kistgravlund är en form av gravsättning av kista i en gemensam viloplats utan gravrätt, där kyrkogårdsförvaltningen ansvarar för all skötsel. Det är ett alternativ för den som vill begravas i kista, men som inte önskar en traditionell kistgrav med gravsten och planteringar. Platsen markeras med en namnplatta på en gemensam smyckningsyta. Det gör kistgravlunden till ett mellanting mellan en klassisk kistgrav och en anonym minneslund.

Idas svar: Kistgravlund är en gemensam gravplats utan gravrätt. Där gravsätts kistan på en gemensam gravyta. Lunden har en gemensam smyckningsyta där man kan sätta snittblommor och ljus. I smyckningsytan sätts en namnskylt upp som tas ner efter 25 år. Anhöriga är välkomna att vara med vid gravsättningen. En kistgravlund är alltså ett alternativ till traditionell kistgrav för de som önskar en skötselfri gravplats, som inte är anonym som tex en minneslund.

Varför valde ni att anlägga en kistgravlund just nu?

Hannas svar: Projektet med att anlägga en kistgravlund startade redan för sex år sen, då före detta kyrkogårdschef Josefine Pettersson hade tankar om att återbruka kvarteret, där det fanns mycket få gravrättsinnehavare och gravsättningar. Josefine upprättade en plan för anläggningen av kistgravlunden och askgravplatsen i kvarteret, och vilka platser som kunde återbrukas.

Idas svar: Idéen spånades på redan för 6-7 år sedan då man började funder på hur vi kunde lyfta området och våra allmänna linjer. Här var tidigare ganska trötta häckar och riskträd i området. Så man började utreda möjligheten att använda en del av området igen. Vi hade på den tiden sett ett stort intresse för våra askgravplatser och tanken var nog från dåvarande landskapsingenjör, Josefin Pettersson Ohlsson, att skapa något liknande för kistor. Som vi förstår det var det många av de förtroendevalda i Ljungby pastorat som gillade idén och föregående chef, Bernt Frid drev att vi skulle genomföra anläggandet 2024-2025. Vi har fått många frågor om området och många av våra besökare gillar idén så tanken om att anlägga en kistgravlund var inte fel. Det blev en helt fantastisk plats!

Hur har ni tänkt när ni utformat platsen?

Hannas svar: När jag började som trädgårdsingenjör på Ljungby pastorat för drygt 3 år sen, blev utformningen av kistgravlunden och askgravplatsen mitt projekt att arbeta vidare med. Med Josefines arbete i grunden, skapade jag en smyckningsyta för kistgravlunden, som speglar livets förgänglighet och samtidigt en plats för tanke och stillhet.

Platsen har en inramning och blir ett eget rum i Allmänna linjen. I mitten av smyckningsytan finns en låg plantering med ett vattenspel. Pelarna som namnplattorna sätts på, är av massiv ek, ett levande material som förändras med tiden. Namnplattorna är egendesignade för att fånga upp tallens bark på ett stiliserat sätt, vilket också ger platsen en egen identitet.

Växterna är valda för att skapa en grön oas, med marktäckare och blommande uppstickare. Allmänna linjen är en solig och torr plats, och Ida kom med idén att sätta rosbågar över bänkarna för att ge skugga att sitta en stund.

 

Vem är kistgravlunden tänkt för?

Hannas svar: Idag är askgravplatser och gravskick med begränsad gravrätt det vanligaste. Vi ville därför ge det alternativet även för de som inte vill kremeras. En gemensam smyckningsyta som förvaltningen sköter, är ett enklare alternativ för efterlevande som inte har möjlighet att sköta en gravrabatt. Kistgravlunden är alltså för de som vill begravas i en gemensam anläggning, men som inte vill kremeras.

Idas svar: Som i tidigare fråga är den tänkt för den som vill ha en skötselfri gravplats, vila i kista men samtidigt inte ha en helt anonym gravplats som tex en minneslund.

Vad hoppas ni att besökare ska känna när de kommer hit?

Hannas svar: Ett lugn, en stillhet och trygghet. Sittplatserna är placerade så besökaren har skydd runt sittplatsen, men också utsikt mot ekpelarna och resten av smyckningsytan. Det inger lugn och ligger mycket forskning bakom den teorin. För anhöriga ska det kännas som en fridfull plats att tänka på sin avlidna, en plats som är vacker och känns värdig.

Idas svar: Oavsett om det är kistgravlunden eller våra kyrkogårdar i stort vill vi att våra besökare ska finna ett lugn, en oas att få återhämta sig i, kanske finna någon form av tröst eller en plats att minnas och hedra sina anhöriga på.

Hur balanserar ni behovet av en vacker och värdig plats med önskemål om att den också ska vara hållbar och gynna naturen?

Hannas svar: Det är en balans som är viktig i allt vi gör. Hållbarhet har så många olika delar som vi behöver ta hänsyn till. Det handlar om att växterna ska vara svenskodlade, gärna närproducerade, materialet vi använder ska vara hållbara, växterna som väljs ska göra nytta för pollinatörer, och inhemska om det går. Ekpelarna kommer från ett lokalt sågeri, alla växter är svenskodlade och träden är E-plantor. Belysningspollarna är gjorda av massiv kastanj, och har ett bärnstensljus som inte stör nattaktiva djur och insekter. Vi väljer också att använda perenner som är långlivade och blommar under lång tid, för alla pollinatörer.

Idas svar:  Vi väljer ofta växter som är bra för insekter och mångfalden. Desto mer lummighet vi får på våra kyrkogårdar desto mer trivs djurliv, insekter och våra besökare.

Har synen på begravningsplatser förändrats under de senaste åren, ochhur märker ni det?

Hannas svar: Svenska kyrkan har en färdplan för klimatet, som omfattar begravningsplatser och kyrkogårdar, det är förändring som sker hela tiden. Begravningsplatser är inte bara en plats för de döda, utan också för biologisk mångfald, kulturhistoria och kan vara besöksmål eller användas som parkområde för besökare. Det tror jag är förändringen, men vi har en lång bit kvar och vi behöver arbeta för att låta begravningsplatserna bli mer vilda, som de var förr innan gräsklipparen introducerades. För begravningsplatser är gröna oaser, framför allt i städer, för många djur, fåglar och insekter.

Idas svar: Idag ser man kyrkogården mer som ett grönområde som är till för alla. Tidigare kom man bara till kyrkogården för att sköta en grav eller sörja tex. Vi pratade häromdagen om att för 15 år sedan var skötseln på bl a gräsmattor mer intensiv. Varje millimeter vara kortklippt och man kunde inte tänka sig att se en oklippt yta. Idag jobbar vi mycket med den biologiska mångfalden både med att informera allmänheten och aktivt välja att tex släppa upp gräsytor. Vi väljer växter som gynnar mångfalden och som är hållbara för vårt klimat. Gravplatsmässigt märker vi att den enskilda gravplatsen minska och det kollektiva ökar. Vi har stor efterfrågan på våra askgravplatser, där vi upplåter gravplatser med begränsad gravrätt, gemensam smyckningsyta och namnplattor.

Finns det någon tanke eller symbolik bakom utformningen som kanske inte alla besökare känner till?

Hannas svar: Som tidigare nämnt så ligger tanken om Savann-teorin bakom placering av sittplatser och den låga planteringen i mitten som gör att man kan ge över. Förgängligheten i de levande ekpelarna och namnplattornas utformning som ska spegla tallens bark.

 

Vad betyder en plats för minnen och eftertanke för er som arbetar här varje dag?

Idas svar: Jättemycket. Först är det ett hedrande arbeta att få ta hand om en så viktig plats för så många människor. Sen är kyrkogårdarna lika viktiga för oss som arbetar här, dels för att vi vill vara stolta över det arbetet och den plats vi jobbar på, men också för att det skänker oss ett lugn i vår vardag som ibland är väldigt hektisk.

Hur hoppas ni att den här platsen ska upplevas om 50 eller 100 år?

Hannas svar: Då ekpelarna är nedbrytbara, även om det kommer ta minst 100 år, så hoppas jag att kistgravlunden om 100 år är fullagd, och kan få förändras med naturen och tiden. Jag hoppas att platsen kommer spegla vår tid här, med våra värderingar och tiden vi lever i nu. Att man om 100 år kan se skiftet som pågår nu, mot hållbarhet och gynsamheten för det biologiska mångfalden, och jag hoppas att man då har kommit mycket längre i det arbetet och kan se tillbaka hit och säga, det var här det började, för 100 år sedan.

Idas svar: Jag hoppas att lugnet och lummigheten finns kvar. Jag hoppas att de som kommer efter oss ska känna att vi gjorde vad vi kunde för att bevara mångfalden, naturen och kulturvärdet, samtidigt som jag vill att de ska tänka att vi vågade tänka nytt och utveckla det som fanns.

Maria Malmberg, Delägare Acama AB